tebax till stressträsket

Jag undrar när eller OM det överhuvudtaget är möjligt för mig att INTE vara konstant stressad.
antingen är det min oförmåga att planera och hålla i stålar som gör det, eller så är jag alltid på fel plats vid fel tidpunkt.
Nu har jag återigen lyckats sätta mig i en rävsax, BARA för att jag inte vill ge upp det jag har.
och först nu när jag börjar se hur stort berget är som jag byggt upp så blir jag stressad.
eller ja jag var ju stressad innan åxå, men nu är det lixom som att kroppen pumpar upp sig för att klara det som jag lägger på den.

För att finansera min folkhögskoleutbildning (som hittils är det bästa som hänt mig sen jag slutade frilufsa) så har jag sökt lite distanskurser på högskolan. plötsligt inser jag att jag till våren kommer inte läsa 150% som var min plan utan närmare 200%
200% WTF
jag som varit ett dött kolli bara av att plugga 100% och gärna tagit några timmar extra ledigt i veckan.
Men jag vill ju överleva och kunna äta mat.

Jag har fått ihop några sponsorer, och för dem är jag verkligen jätteglad, utan dem hade jag inte klarat januari.
Så TACK!

JAg vet ännu inte om jag får pengar från CSN, men jag kan inte se nått som skulle kunna vara i vägen. Då jag läser nästan så många poäng som en behöver på en termin.
Och jag känner nu hur kroppen börjar ladda för den här oerhörda utmaningen.
Pulsen slår snabbare
hjärnan tänker tankarna fortare
och när jag gör någonting så går det helt enkelt fortare
jag klarar inte längre av att fokusera på EN sak utan behöver ha 3-4 bollar i luften för att "må bra"
Jag är tillbaka på ruta a´la 18 år och jag bara hoppas att energin räcker till sommaren och för det sommarjobb som jag hoppas att jag får.

Och jag hoppas att inte mina högskolestudier kommer ta all energi utan att jag även kan göra det som jag faktiskt vill.
Just nu är livet gott i övrigt och jag hoppas att det får fortsätta så.

en liten update åxå om hur min utredning går då jag vet att det är det ni alla är mest spända på iaf.
jag ringde plastikkirurgen i veckan och frågade varför jag inget hört från dem trots att vårdgarantitiden gått ut.
De sa att de saknade specialistremiss från mitt hemlandsting, jag blev lite upprörd över att de inte hade kunnat bemöda sig om att tala om det för mig, men får väl bara gilla läget att jag inte kommer kunna bada i sommar heller.
Och just nu undrar jag om jag någonsin mer kommer kunna känna vattnet smeka min kropp.

I övrigt är det stiltje just nu och inget övrigt kommer att ske förräns tidigast nästa vår då jag och utredaren ska skriva till RR (enligt henoms utsago) Går på lagligt T, och blir mer finnig av det, känner heller inte av toppar och dalar som jag gjorde med det andra vilket är rätt så frustrerande. men kanske i slutändan visar att mina nivåer faktikst är mer jämna, who knows.

utredningen om mina skakningar fortsätter men där är det åxå lite stiltje just nu. men med apoteksknark kommer man långt och jag kan idag både springa och träna utan större problem än att jag blir mer andfådd än innan, och möjligtvis stumnar mina muskler lite snabbare. men på det hela taget så mår jag jättebra och är bara nöjd och glad med livet :D