hårdisk hemma hos husse igen!

För ca 1 månad sedan (kan det verkligen vara så länge???!!???) så råkade jag dra ner min laptop i golvet så inkromet flög ut på sidorna och skärmen spräcktes...
Plötsligt stod jag där helt handfallen, vad ska jag nu göra om kvällarna, och dagarna.
grät en skvätt över hur tråkigt mitt liv skulle te sig och försökte hitta andra sätt att roa mig, men saknaden var stooor.

Att förlora sin stereo som står på från det att jag vaknar tills jag går och lägger mig var jobbigt, att mötas av enbart tystnaden i lägenheten när man kom hem...
Att inte kunna spela spel eller kolla på film (undrar hur många ggr jag stod på ica o kollade på filmer o tänkte att den där blir bra ikväll,,,,tills jag insåg att jag ju inte hade ngnting att spela dem i.)
att inte kunna laga favoritkakorna för att recepten låg på datorn.
ja mitt liv blev ganska tråkigt...
Ångesten tog över när jag inte kunde skriva ut vad jag kände
Mörkret slöt sig tätt tätt omkring mig och jag bröt flera av de löften jag gett mig själv.
mådde inte bra och låg där
en klump i fosterställning och skrek åt Gud att jag behöver min dator!
Tittade till den ibland i väskan för att kolla om ett under skett, men inte.

På något vis tog jag mig ändå så pass samman (hur det nu gick till) att jag kunde hänga med mina kompisar ut på en vandring. allt eftersom helgen framgår så blir jag gladare och gladare. Känner hur mörkret börjar ge vika och jag ler.

Njuter av deras sällskap å de försöker verkligen säga rätt namn, även om det ibland i upphetsningen blir fel ialllafall, men vad gör det, de försöker ju iallfall.

Men sedan skulle vi ju hem och redan 2 mil hemifrån började mörkret sänka sig över mig igen och jag undrade verkligen hur jag skulle klara mig...
vi började diskutera nästa vandring å på någe vis halkade vi in på datorer, det slutade med att min ena vän stal min älskling med sig hem...
Det är en sak att inte ha den fungerande, men att inte ha honom överhuvudtaget... det bidde tungt, och jag tog en lååång löprunda för att försöka glömma allt roligt vi haft ihop.
Sedan insåg jag att mitt liv plötsligt låg öppet för min kompis...
Precis när jag insett det så ringde han å sa att han kommer upp med min dator å en 19tums skärm.
VAD?!?
Plötsligt stod han där i min farstu med håret på ända och räckte över min älskling...
En stationär stor skärm och förklarde att allt troligtvis var som det skulle med datorn förrutom skärmen dårå och det får jag en "ny" av honom.
Nu spelar min dator igen de där älskade insomningssångerna...
kan ni fatta vad svårt jag haft för att somna utan "min nallebjörn",
Jag sprang direkt till Ica och köpte ett par filmer
Jag älskar min Hårddisk.... jag älskar min kompis... och jag älkasr livet igen.

Nu måste jag bara försöka fixa ett mobilt nät så man kan sitta hemma och surfa.