Drabbades hastigt och från ingenstans av en oerhörd feber och halsont som senare spred sig ner i lungorna och orsakade allmänt stopp på andning etc.
5 dagar och 2 toarullar senare är jag frisk och redo för nya utmaningar igen.
Under de här dagarna så har jag mestadels legat i sängen med min dator, vilket resulterat i en rejäl nackspärr då jag haft skärmen vid sidan av sängen på en stol.
Jag har haft tid att fundera mycket, jag har visserligen inte kommit fram till något revolutionerande, men iallafall funderat en del vad jag ev vill med mitt liv. Jag har "bott" på ams hemsida. Känt hopp som sedan i nästa sekund bytts i förtvivlan då alla jobb jag vill ha kräver ett körkort. Letat febrilt efter det DÄR, det där jag drömmer om. med näbbar och klor, ja okej då mest fingarna så har jag sökt efter utbildningar, jobb etc som skulle kunna leda mig framåt.
Jag har suckat över mina klena muskler och tittat på hantlaran och sagt till mig själ "NU är det Dax att få muskler", men icke jag är lat så jag låter dem ligga där o samla damm.
Fick tips om hur man fixar en snygg skäggstubb genom att klippa hår i småsmåsmå bitar och sedan fästa på ansiktet med lim, eller som lågbudget med bara vanligt vatten.
testade det direkt. Naturligtvis med lågbudgetalternativet. Såg mig själv i spegeln å kände mig bara Såååå hel. Det resulterade i att denna då skäggiga yngling faktiskt tog tag i hantlarna och körde några ups, resultatet blev att mitt vardagsrumsgolv blev fullt med hår då vattnet hade torkat så det lossnade av ansträgningen.
Ska jag göra det ngn mer gång så får det allt bli med klister!
Men kul att se hur verklighetstroget det faktikst såg ut. Jag bidde stolt över min egen spegelbild, för första gången i mitt liv (ja nästan iallafall)

minns den första gången jag klippte mig själv med trimmern och då fick hår "överallt" och såg mig i spegeln, det var den gången jag bara visste att det är så där jag ska se ut, Kortsnaggathuvud och skäggstubb å hår på bröstet. Det var rätt så förödande sdan när man dushade och håret ramlade av.

Samtidigt inser jag mer o mer ju mer jag lever som kille att det är svårt, grymt svårt. Om det helt enkelt är svårare att framleva livet som man eller om det helt enkelt har med mina dåliga passing att göra vet jag inte, men jag vet att jag just nu skulle kunna ta en kniv ifrån kökslådan å skära bort de stora klumparna som sitter frampå, klumpar som inte har där att göra överhuvudtaget.minns inte när jag ex såg min egen navel sist, eller magen för den delen. Mitt hat mot dem är obegränsat. Okej jag vet att det inte gagnar ngt till att förbanna dem för de sitter där ju likväl iallafall, men ibland är det skönt att hata ngt. Och ju mer hatet koncentreras kring brösten dessto mera börjar jag kunna gilla resten av kroppen, min längd, mitt hår, mitt ansikte...
Jag börjar se mig själv på ett nytt sätt. Det är inte bara fult allting på mig numera.
Jag börjar gilla att säga godmorgon till spegelbilden (framför allt om jag har kläder på mig)

Hade ett ganska jobbigt snack med chefen häromdagen. Jag ringde å presenterade mig som den ja är, vem då? Pew.. eller NNN om du föredrar det. JA NNN är det du är anställd som och jag kommer aldrig säga ngt annat (han lät mycket arg) och jag blev arg. Och hade lust att skälla på honom rejält, naturligtvis gjorde jag inte det anledningen att jag ringde var ju att jag ville sjukanmäla mig. Jag har faktiskt trott att han börjat acceptera mig, men icke. Har trott att det där hade kunnat vara stället där jag fick vara jag å utvecklas till den jag ska bli, men med tanke på hur han sa så inser jag att det är dax att söka sig ngn annanstans så fort som möjligt.
Inte undra på att jag kände mig kvävd hela sommaren...
Det är åxå saker som snurrat i mitt huvud nu när jag varit sängliggande.

Sen vill jag tacka alla mina vänner som tittat in på msn å liknande å gett ett tillrop lite nu å då! utan er hade de här dagarna bara varit såååå tråkiga :D