när ska jag lära mig att hålla käften!!! *suck*

Ännu en dag är till ända och jag sitter i min fåtölj. Kollar meijlen och summerar dagen.
En sak ligger tungt på mitt hjärta å det är det faktum att jag verkligen behöver lära mig hålla käften.
Först sa folk åt mig att säga vad jag tänker.
Prövade det lite grand att säga ngt.
NU har jag kommit så långt att jag pratar alldelles för mycket.
Och Idag sa jag återigen en massa såna där saker som man efteråt bara vill ta tillbaka.
En massa saker som hade mått betydligt bättre av att stanna i mitt huvud eller om jag nu var tvungen å säga det så hade jag väl iallafall kunnat vänta tills jag kom hem o säga det till mina kala väggar. Eller datorskärmen.
Varför måste jag plumpa så dant i andras fejs. Jag märker ju att jag sårar dem. Och vad värre är jag märker att för varje gång det händer så glider mina vänner längre bort, och jag själv glider längre bort från den jag en gång var.

Såna här stunder önskar jag bara att allting kunde ta slut och försvinna och visa sig bara vara en ond dröm. Längtar ibland tillbaka till tiden när man var ung, allt var så okomplicerat då. Idag tycker jag att relationer med människor är jobbigt för man vet ju aldrig hur den andra tolkar det. Så tänkte jag inte förr då bara var jag o allting var lixom lätt o lyckligt på nått vis. Relationer behövde jag inte tänka på de fanns där ändå. Jag funderade aldrig över om killen/tjejen gjorde så där för att... nu törs jag knappt umgås med ngn av rädsla för att de ska misstolka mig, eller jag ska såra dem.

så nu är det dax att bli en tyst mus igen, inklämd i ett hörn och inte visa att man lever, för livet blir så mycket mindre komplext då.
Om du åxå är en tyst liten mus så kanske vi kan sitta där i hörnet och knapra lite ost och vara tysta tillsammans i samförstånd.