Vissa dagar i ens liv är bara lite mera pissiga än andra.
Jag funderade kring i onsdagskväll varför jag hade så sjukt ont i mina njurar och jag blev lite rädd. jag har ägnat mig åt en hel del dumheter som jag ibland dras med sviterna av fortfarande och jag tänkte att det här var nått sånt. och att jag aldrig skulle varken få testo av min utredare (pga hans idiotiska inställning)
eller nån annan pga att mina njurar är så dåliga. och livet kändes rätt hopplöst.
tänkte att jag skulle göra det bästa av torsdagen så jag tog inlinesen och stavarna och körde intensivt en timme, hem och baljade i mig äckligt förgiftat vatten innan jag drog på vardagskläder och satte mig att slipa motorsågen för att kunna ta vara på dagen och röja undan lite av vedhögen. sågade sedan kanske 1-1,5h, käkade, och insåg att jag hade ett möte på AF, får skjuts av morsan in till byn och cyklar sedan hem, när jag kommer hem slänger jag mig bara på soffan och orkar inte röra mig knappt och njurarna skriker och jag förbannar dem.
ligger där när morsan kommer hem sent på kvällen och är bara anti och trött.
vill bara bli lämnad ifred. skriker åt henne att lämna mitt rum omelbart. hon lyssnar ju naturligtvis inte utan ska ha en redogörelse för hur dagen varit. jag svär på henne att lämna mig ifred. då kommer hennes moderinstinkter till liv och hon smeker mig ömt på kinden. det finns inget jag hatar så mycket när jag utryckligen bett nån fara o flyga, gillar inte beröring i vanliga fall men vissa dagar kan jag nästna mörda den som rör mig. Jag sa bara trött åt henne "stick".
jag började nu ana vad som var på G och jag besökte toaletten. finns inget värre än att titta ner å den är helt röd.
Det är samma panik varenda gång, d är nått fel jag blöder ju, men jag är kille och jag ska inte blöda. Sen *PANG* jo d ska jag det här är helt normalt. Helt normalt för en kille med en tjejkropp. En tjejkropp som vissa onda makter i världen vill bevara till varje pris. Hur svårt ska det vara o FATTA, JAG ÄR INTE TJEJ!!!!!
Hur dagen idag har varit törs jag knappt tänka på, jag hatar min lukt i vanliga fall men när den luktar äcklig tjejmens så ... ja d finns inga ord att beskriva äcklet och vämjelsen jag känner. Och anturligtvis ska mamma vara extra "gosig" och smeka mina kinder och min panna så fort hon kommer in o sätter sig på sängkanten, HALLÅ!!! var är mitt privatliv, vars är min privata sfär? Kan ni inte se att dörren är stängd och att det står med stora bokstäver STÖR EJ!
egentligen vill jag ägna mina mensdagar åt att kura under täcket och se på dåliga videofimer och käka choklad. men för att inte bli helt tokig här "hemma" så måste jag bort från huset och aktivera mig, för att låta morsan få reda på att jag har min mens just nu är uteslutet, de ser mig inte som kille ändå och jag tänker inte göra nått som kan få dem att se mer på mig som kvinna.
Sen verkar det som att min mens bestämmer sig för att vara extra jävlig för varje månad, som att den vet att jag inte vill veta av den och därför har bestämt att göra mitt liv till ett helvete.
sånt som kommit det senaste året är smärta någonstans, tidigare i magen, men nu på sistonde alltså i njurarna, rikliga blödningar, hade jag inan åxå, men framför allt den här månaden verkar det som om jag har kopplat in en kran som står på för fullt dygnet runt.
D är ÄCKLIGT, det är inte jag och jag hatar det. Lite lustigt ändå att det är nu som jag är som mest kille, för det är nu som jag har som allra mest testo i kroppen eller iallafall minst med östro.
det är ju egentligen inte så konstigt att jag mår pyton mer eller mindre konstant när man varje månad måste gå igenom en pubertet på nytt. för det här hoppandet mellan östro/ testo kan inte vara hälsosamt i längden. Kan någogn befria mig ifrån hoppandet och bara ge mig ett konstant läge av någotdera. För precis som mina hormoner hppar hit och dit så gör även mina känslor det varje månad och det börjar bli rätt förvirrande..
yrsäkta för mina långa blgginlägg men när man är arg på nått som mens tex så har orden en tendens att skriva sig själva. men ni vet ju iallafall att jag lever då, alltid något :D
Mina tankar om mitt liv, vad gömmer sig där bakom pannbenet egentligen på en FTM.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar