körkortsteori och en gnutta frihet

för 2 veckor sen nu så drog jag iväg på en 2 veckors intensivkurs i ett försök att fixa d däringa körkortet. B behörighet var det som hägrade och eftersom jag kört en hel del bil redan och kände mig säker så tänkte jag att körningen skulle bli easy piece of cake däremot var jag sjukt nervös för teorin som hur hårt jag än läst i boken inte ville fastna.
Inser redan dag 1 att min lärare som alla sa var så himla snäll, inte alls var det. Han skrek och skällde på mig för att i nästa sekund säga att farsan lärt mig väl.
Dag 2 var ett rent helvete med körningen och efter det passet kände jag att jag aldrig mera ville se en bil, jag ville inte köra bil och jag insåg att jag var en trafikfara och därför heller inte borde vara tillåten att köra bil.
en känsla som tyvärr hängde med och nu sitter jag här 2 veckor senare med en uppbokad uppkörning och bara känner att allt är shit, och jag vill egentligen inte alls köra bil.
Resten av tiden jag var där och körde med han så mådde jag dåligt, även om han sa att det gick bättre än dagen innan så kände jag själv att jag tappade all kontroll. JAg såg inte längre omgivningen, vad bilarna gjorde runtomkring mig och det gjorde mig ännu mera frustread. Men jag gjorde ju som han sa, för att sedan sista dan få slängt i nyllet att jag behövde minst 15 lektioner till innan jag var mogen för körkort.
yeah right... som att jag någonsin kommer avsluta det här, vill ju inte ens se en bil tänkte jag.
Tog dock mitt förnuft till fånga och ringde till vägverket om uppörning, inte för att jag tror att jag kommer köra så mycket sedan, utan för att jag behöver körkortet på pappret för att få jobb.

teorin som jag ägnade resten av dagarna åt då, den gick förvånansvärt bra att lära sig då man hade hjälp av diverse datorprogram, och kontorshäxorna som alltid var villiga att svara på alla knasiga och tokiga frågor.
Och efter en vecka började det bli lite segt då jag kände att jag faktikst hade koll, tänkte att nu har jag pluggat en massa bilteori och mycket av det torde vara det samma för MC så jag kan ju kolla vad som krävs för det? Det enda som krävdes var en bok, för efersom jag redan var inskriven som elev så var d bara o lägga till de frågorna. Så jag ska skriva upp för MC samma dag som jag kör upp för bil. D är lite spännande då jag överhuvudtaget aldrig ens åkt MC. Men jag kommer ju ha ett år på mig att lära mig det. Måste bara hitta en bra privat lärare, problemet är bara att jag bara känner 2 MC knuttar, varav den ena bor 10 mil bort och den andra inte är så pedagogisk.

Jag bodde under den här tiden i deras elevlägenhet och det var fullt med folk som kom och gick, som mest bodde vi 8 pers i en liten 2:a, som minst 4.
Jag vet inte riktigt vad de inklassade mig som, men troligtvis tjej. men jag hade av misstag råkat lägga mig i "tjejrummet" då det inte var någon annan där när jag kom.
När det senare samma kväll kommer 2 grabbar så hade jag redan somnat och de tog det andra rummet. DAgen efter sedan vällde det in 3 tjejer, och de hävdade att de inte direkt kunde sova med en kille så de hade mig att flytta ut. Nu var även "pojkrummet" fullt och jag fasade lite för att de skulle inse att jag var tjej. Lagom när jag flyttat in så kom det ytterligare en kille ch då var han ju tvungen att sova hos tjejerna iallafall, nått jag inte tror konorshäxorna räknat med utan de hade säkert trott att jag som ju var "tjej" skulle ligga där.
men de hade ju ändå ingen koll så... jag sov i grabbrummet tillika tvrummet en natt sen insåg jag att jag behöver sova om kvällarna och frågade tjejerna om jag fick flytta in hos dem igen. eftersom d redan bodde en annan kille där kunde de ju inte direkt neka.
Under 2 veckor tog jag inte av mig bindern mer än när jag duschade, och alla jag bodde med trodde faktiskt att jag var kille. En sån frihetskänsla det väckte.
T.om min bilskollärare sa han, tillochmed kontorshäxorna som var de enda som visste sa han.
NÄr vi sista kvällen satt och diskuterade pass vs legitimation etc råkade jag säga att jag bytt efternamn, var på väg att bara säga namn. De tyckte det var ascoolt och jag funerade på hur de som jag då bott med i 2 veckor hade reagerat om jag sagt att jag även bytt förnamn, men jag ansåg att det inte var värt att väcka den björn som sover. Och jag ville inte sabba känslan av frihet som det gav att bara få vara jag.
Samtidigt hade de sett mig i paraden med en stor TS banderoll, men de kanske bara trodde att jag stöttade dem. Eller så var de väldigt open minded.
Hur som helst så kände jag mig FRIIIII. Fri som aldrig förr.