Jag läser med stor förbehållning trollhares blogg. Dock är det vissa grejer jag stör mig på, som att han får mig att inse att vi är så lika. Han har en drös bokstavsdiagnoser i botten och ser nästan ner på dem som är "normala". Själv ser jag inte ner på, men kan heller inte känna mig hemma bland dem med bokstäver. Och jag har kämpat hårt för att få behålla min "friskhet", att folk inte ska ge mig en stämpel som inte är jag. Men gång på gång inser jag motsatsen.
Jag läser om hur svårt han har för att ta sig för att tex dammsuga och nickar igenfallande.
Jag har bott här nu i 3 månander och jag tror att jag dammsugit 2 ggr. Jag lever som de där städkärringarna i rent hus skulle säga "i rent snusk".
Jag är medveten om snusket och det får mig att må illa och varje dag när jag kommer hem så tänker jag IDAG ska jag städa och jag börjar plocka upp alla ickegolvsgrejer från golvet. Lägger dem i bästa fall på skrivbordet och där mår jag dåligt av den stora högen som växer och i ett försök att få undan den så lägger jag den på golvet och tänker att jag kollar igenom den sedan. Hur jag än gör så verkar inte energin att städa faktikst infinna sig. Det är så tröttsamt att jag efter bara kanske 10 minuter hamnar i en hög på sängen. och shiten runt mig växer.
varje gång jag flyttat de senaste åren så har jag bestämt mig för att hålla städat och det har max funkat en måand eller så sen är kaoset där igen.
Det vill säga där ja lever, där jag sover eller äter eller både och.
I skolan har jag en arbetsbänk där mina verktyg finns, och där VILL jag ha ordning o reda, det finns inget som gör mig så hispig som om den bredvid mig inte har sopat upp spånen på morgonen eller om jag är kvar längre, innan hen gick. eller om dens verktyg ligger i oreda. Det är likadant hos morsan, det första jag gav mig på när jag kom hem igen förra gången var att städa ur snickarboden och skaffa en plats för var sak. De få ggr jag haft möjlighet att jobba i verkstäder har det varit likadant, innan jag går hem återbördar jag varje verktyg till sin plats och sopar av golvet. Där är jag en stor pedant, men varför ska det vara så svårt att hålla samma strikta regim hemma? vad är det för fel på mig?
Är jag bara lat eller lider jag av nån dold bokstav?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har inga bokstäver, men har svårt med städningen i alla fall. Det finns också andra saker jag har gemensamt med folk som har diagnoser, men jag vet att jag inte skulle kvalificera till det ändå.
Sen om man psykiskt inte mår bra så är det svårare att palla alla de vardagliga måstena, eftersom så mycket energi går åt till att försöka tackla ens problem.
mm jag kan förstå att det var så när det enda jag såg i mitt liv var mörker, men idag mår jag bra som aldrig förr och jag orkar typ allt annat jag tar mig för. D är bara just städningen som helt enkelt inte funkar, och bara hemma.
får väl ta de där surtanterna från rent hus till hjälp :D
Jag håller med plastbaronen, och lägger till: även när man börjar må bättre är det inte självklart att det löser sig ändå. Man måste liksom vänja sig och hitta vanor och så.
Jag är ENORMT pedant & ännu mer när jag inte mår bra. För då bara MÅSTE det vara ordning omkring mig, annars mår jag ännu sämre.
Tror det beror på hur man är som person, inte någon bokstavskombination eller så.
Skicka en kommentar