kampsports helg

För några månader sedan skrev jag om en kampsportshelg. I helgen som varit så var det dax igen. Jag var förberedd på att spy av utmattning, att mina armar skulle vara blålilagröna och att jag helt enkelt skulle vara i ett uruselt skick när jag åkte hem. Dessutom förväntade jag mig att vara minst lika förvirrad som sist.
Blåmärkena lyser med sin frånvaro, har bara ett litet stort som en femkrona där jag råkade få en knivspets men i övrigt inte ett enda blåmärke på hela kroppen. den här helgen har på många sätt varit lugnare och har mest byggt på övningar som jag kan göra ensam hemma, och det har varit rofyllt att bara kunna fokusera på rörelser som ska gå som i cirklar.
Min sparringpartner denna helg var en cool 11årig tjej, vilket iofs kan ha påverkat att jag inte fått så mycket blåmärken, trots att hon möter mig med oförfärat mod så är inte hennes styrka som de andra grabbarna i 30 års åldern, och jag kan heller inte gå fullt ut utan att skada henne. Hur försiktig jag än är så fick hon många fula blåmärken. och bad mig åtskilliga ggr att ta det lugnt. det slutade med att jag lät henne vara den som "slog". Förhoppningsvis lärde jag mig en del på det åxå, men d hade varit nice att få en utmaning åxå och att få testa att puckla på lite så en vet hur en reagerar om man slår någon på ett visst sätt och hur den reagerar.
Det är iofs inte så mycket styrka som teknik som behövs men eftersom det även gör ont till viss del på den som "slår" så var slagen jag fick på mig oerhört "lama".
Även om jag tror att hon gjorde så gott hon förmådde med sina förutsättningar, jag blev dock oerhört impad då jag insåg att det var just detta som min polare som sparrade med mig förra gången fick genomlida. Min respekt för honom bara växer :D
När han dessutom tar ett riktigt grabbatag på denna coola tjej och båda skrattar och han förklarar för mig att detta är KÄRLEK, ren skär KÄRLEK. (och NEJ han är inte pedofil)
Innan har jag lett lite i mjugg åt hans förklaring av vad ren kärlek är, men efter den här helgen så börjar jag förstå, förstå det som han försöker uttrycka. Jag har redan börjat älska dessa grabbar, och det finns nästan ingen större glädje än att få gå i närstrid med dem. Och att känna hur deras slag får mitt adrenalin att koka för att till slut hamna på golvet i en enda röra av armar o ben som fläktar till synes utan mål.

Fick även en bok som handlar om ICKE våld (hur ironiskt är inte det). Och återigen inser jag att jag håller på att bli ett monster, men denna gången kan jag säga det med en anings glimt i ögat.
Jag har alltid förespråkat Ickevåld sen började jag boxas (doh... slå shiten ur någon annan) och redan där fick min ickevåldsprincip sig en törn, för jag älskade att puckla på de andra, men eftersom jag på den tiden var tjej så ville inte killarna sparra mot mig, och tjejerna var livrädda för mig då jag var för stark. Så oftast slogs jag med säcken.
Nu inser jag igen att den där icke våldsprincipen får sig en törn då jag rent ut sagt ÄLSKAR att slåss. Jag kommer förhoppningsvis inte att bli en gatukämpe, men d kanske är illa nog att gilla att slå folk under behärskade former i en träningslokal...

det är dock med blandade känslor jag ger mig i kast med träning med i stortsett bara grabbar. Grabbar som dessutom är skäggiga.
den här helgen använde jag 3binders på varandra för att så gott det nu går platta till min bröstkorg, resultatet är långt ifrån övertygande, och jag är inte nöjd, men bättre går det inte att få det, Det jobbiga är att brösten på så vis pressas uppåt så istället för att sitta dr de sitter så sitter de precis under nyckelbenen. men iallafall utpressade så med stor viljekraft kan jag tänka mig att det är en OERHÖRT stark bringa. och de skumpade iallafall inte runt nämnvärt, men å andra sidan får jag även svårt att andas av trycket.
Nästa problem är packern, redan efter 5 minuter kände jag hur den formligen gled ner för benet på shortsen, löste problemet med att dra på mig ett par tangakallingar utanför boxerkallingarna, men den befinner sig ändå inte på rätt ställe och värmen av att ha 2 par kallingar varav det ena paret är konstruerat för extremtemperaturer under 0 är inte så skönt.
Nästa grej är att jag faktiskt får ångest för att de ska SE i mitt nylle att jag inte är en "riktig" kille.

Var även på Gudstjänst, nästan den första sen jag var där sist tror jag. Fördelen med det är att man faktiskt minns vad predikan handlade om då man inte matas med flera predikningar i veckan.
den gav mig styrka och en merförståelse för vissa grejer, och jag skulle vilja höra fortsättningen, kort sagt skulle jag om jag hade möjlighet vara med i den kyrkan.