Mina tankar om mitt liv, vad gömmer sig där bakom pannbenet egentligen på en FTM.

fredag 4 december 2009

Uppdatering

Ytterligare en evighet har gått sen sist.
Insåg nu att jag har passerat 100 inlägg. 100 mörka inlägg.
några kanske varit glada, vad vet jag. Det är du som läsare som måste läsa in de ena eller andra.

i Oktober var jag hos utredaren hen lovade skicka remiss till endokrin och kirurg. Har kollat med kirurgen och de har fått min remiss, men ännu inte bokat in mig för en tid. Ska se om jag kan ringa dem idag och fixa det.
endokrin har jag inte fått tag på än, får väl ta dem åxå idag.
*usch, telefoner*

I veckan nu var jag hos min läkare ang mina skakningar.
Hen såg orolig ut, när jag träffade henom tidigare i höstas hade jag en bra dag då jag knappt skakade alls och att försöka beskriva skakningar är svårt. Men nu har jag rent ut sagt haft en helvetesmånad. jag har nog knappt haft en enda dag på hela månaden som jag INTE skakat, sista veckan var värst.
Och jag funderade på att avboka mötet eftersom jag inte mådde bra, men så kom jag på att d är ju så här hen VERKLIGEN ska se mig. Så jag masade mig dit.
Hen undersökte än d ena och än d andra. Kan du göra si, kan du göra så...? en del gick bra, en del sämre.
D som gick absolut sämst var iaf "slappna av nu så ska jag kolla dina reflexer* Har ni försökt slappna av nån gång när ni har frysfrossa? då kan ni tänka er hur lätt d var :S
D gick inte alls, varpå hen konstaterade att jag verkade ha mycket svårt att slappna av.

jag skrattade, jag har skakat konstant i en månad, d fanns inte minsta ork kvar i bena. De var snarare bara sekunder från total låsning i kramp. Åsså ska jag bli spagetti. Normalt sett (alltså när kroppen inte skakat sönder och samman) så har jag inga problem att slappna av i ensamhet, men om nån tar i mig så spänner jag mig nog lite ändå. men inte riktigt så mycket som häromdagen.

Hen blev även mycket orolig över min T-konsumtion och tog genast ett T-värde (nått jag bett om sen jag började självmedicinera) Så nu får jag väl svart på vitt att jag ligger mega högt. Lite nervös faktiskt. Jag tar ju den dos som jag själv anser vara lagom, genom att lyssna på kroppen. Men d kna ju vara åt skogen åt vilket håll som helst.

Hen uteslöt vissa saker, som jag redan från början hävdat att de inte kunde vara, men men bra att iaf få d sagt till sig och att DE kan vara säkra på att d inte är d. Men remisser är skickade både hit o dit nu för att utesluta ytterligare saker så nu är bollen i rullning.
Hen skrev däremot genast ut betablockare åt mig för att få ett slut på skakningarna.
de tar inte bort orsaken till att jag skakar och skakningarna finns kvar nånstans i bakgrunden, men d är blockerade och kommer därför inte fram.

jag kan inte med ord beskriva hur skönt d är.
Den första tabletten tog jag på kvällen, och sen var jag som en duracellkanin. Spelade Gura och kornett. nått jag inte orkat eller kunnat på ett halvår. for omkring i mitt hus som en galning och visste lixom inte vars jag skulle göra av all energi som plötsligt infunnit sig.
Det var helt underbart och jag kände igen symptomen från den första tiden på T.
Men alla solskensdagar har ett slut
dagen efter drabbades jag av biverkningar som trötthet, kräkningar, andnöd etc.
Och d är där jag är nu.
Jag är skakfri, men ack så trött. Hemma från skolan idag för att försöka lugna ner mig. Till helgen skulle jag rest bort, och jag är så lack på att jag inte kommer orka det.
HAde så sett fram emot att träffa polarna igen.
men men d får bli nån annan gång

tack alla ni förresten som redan bidragit med sponsring och ni som erbjudit er till våren!

Inga kommentarer: