vad saknas dig?

Min dam, alltså hon jag hyr av knackade på häromdagen och frågade hur det var med mig. eftersom hon inte sett mig på så länge.
Jag var väl inte sådär jätteuppåt.
Men sa att allt var väl.
vad skulle jag ha sagt?
det som bekymrar mig och hänger över mig är ju inget som hon kan hjälpa mig med iaf.
Mitt liv borde vara perfekt nu. Jag pluggar det jag vill, jag bor i drömhuset, bor på drömstället, har vänner både på nätet och i verkliga livet. ingen här vet om mitt förflutna. så för första gången kan jag vara den jag vill vara.
men det som saknas mig i den här idyllen är någon att dela den med. min säng gapar halvtom, nästan som ett hån.
jag längtar efter kärlek och efter närhet. längtar efter att bara ligga nära någon, känna den andas, känna dess värme mot mig kropp. känna tryggheten i ett par armar som omfamnar mig. somna i någonsfamn och vakna av att den tittar med kärleksfulla ögon.

ibland vill jag bara knulla, och är nästan beredd på att ragga upp nån på nätet för en one night stand. men jag vet åxå innerst inne att det bara är ett rop efter närheten som jag saknar.

för första gången i mitt liv vill ja ha närhet, och då kan jag inte få det. det är en stor paradox.
När jag inte ville ha kramar och närhet så skulle alla klänga på mig, idag när d är vad jag längtar som mest efter så vill ingen ge mig en.

önskar så att jag återigen kunde bli den där matcho killen som klarar sig utan andra.