Sussedax

Han knäpper försiktigt upp knapparna en för en i skjortan. Det är den jobbigaste stunden på dagen o han vet om det. Skjortan döljer väl det han inte vill se. Skjortan faller till backen han böjer sig försiktigt ner o tar upp den o hänger in den i garderoben. Han ser ner på sina ärriga armar och följer linnets konturer. Spänner armarna för att se hur det stramar. Han drar det försiktigt över huvudet. Nu står han där och det är bara en sak kvar. Han hatar bilden han ser när han nu tittar ner. Av åker nu även Toppen. Han står naken sånär som på byxorna. Från hans läppar kommer en djup suck. Han vill gråta men har inga tårar kvar, vill förbanna, men vet att det inte gagnar något till. Det enda han kan göra är att sucka. Han slänger sig ner på rygg i sängen och ligger o stirrar upp i taket. Försöker drömma sig bort. En stjärnklar himmel vid någon sjö uppenbarar sig och han ligger i det lätt daggvåta gräset tillsammans med en vän. De har nyss svalkat sig i sommarnattens mörka vatten och har slängt sig ner för att njuta av stillheten.
Han rör lite ofrivilligt på sig och hans arm stöter imot nått. Plötsligt är dagdrömmens dimma borta och han påminns om nuet. Tittar ner och suckar.
Hur många kvällar till måste han påminnas om eländet.
Hur länge till måste han lida av att se sig själv?
Av att råka röra på sig?
När ska det vara så skönt att gå naken som han vill?