2:a psykmötet

I fredags var det dax för andra mötet med Tomtegubben. Kom faktiskt i tid till tåget den här gången till skillnad från den gången jag missade det. Satt en evighet på tåget och var inte alls på humör när jag kom fram.
Försökte hitta pepplåtar på mp3'n men insåg att jag mest har depp låtar där.
Sitter o väntar o förbereder mig på att ställa han mot väggen.
Det gick inte så bra är jag rädd på frågan varför han gör alla dessa tester så svarade han nått lummigt om att man gör det för att kunna ställa en diagnos...
Hmm jag som trodde att det var utredarens jobb... bidde ännu mera förvirrad...

Blev åxå precis som jag misstänkte ett nytt test, 3-4 delar på wais 3...När jag försökte fråga honom varför han gjorde det där testet och vad det skulle vara bra för så fick jag ännu mera mummel till svar. När jag försökte fråga rent konkret hur min resa kommer se ut sa han bara att det vet man inte så här tidigt...

Okej d fick mig att bli nästan vansinnig, kan han inte bara säga typ "jag vill träffa dig så här länge ca, därefter kommer du få kontakt med ???? och troligtvis efter ca så lång tid kommer det HÄR att hända... osv...

Just nu känner jag mig ju ännu mera vilsen än innan jag tog kontakt med vården, då "visste" jag ju hur det skulle vara...
NU känns det inte som att jag vet nått alls utom att jag är kille.
Nått de verkar ha svårt att ta in... funderar om det är därför tomten är så lummig... han tror inte på min egen "utsago", utan vill ha det till att jag har damp eller någe
pga mina brister i att kunna sitta helt stilla i 1-2h, hur normalt är det egentligen att en 23 åring kan sitta helt stilla överhuvudtaget... jag har inte sett nån, alla mina kompisar är iallafall nervvrak hela bunten och måste pilla med nått hela tiden.

Och efter x antal timmar på ett skumpigt tåg där man inte kan göra nått alls så får jag nippran, jag som annars håller igång i 10-11h och då rör på kroppen hela tín...
Kanske har jag åxå en del abstinens efter snuset...
Har bestämt mig för att sluta med shiten... men å andra sidan så får det mig lugn...
Kanske ska ta upp det igen? Så att han slutar anklaga mig för att jag inte kan vara stilla.

Det här har varit den bästa våren i mitt liv... Jag har mått BRA!!! nästan hela tiden... Och det känns så underligt... innan har jag bara levt i en tung svår ångest...
Nu vaknar jag i glädje... okej jag vet att det börjar bli tjatigt att jag jämt säger det, men det är ju SANT.
Och jag är bara SÅÅÅ tacksam att jag äntligen börjat hitta "hem".
Jag längtar efter att få se vad som finns där bakom kröken i mitt liv... längtar efter vad det ska visa sig att jag kommer bli.

Ska på bröllop snart å vill köpa kostym, men jag undrar om d funkar å ser snyggt ut utan binder å med bröst, kanske bara skulle köra skjorta å slips...
Skulle även tills dess vilja ha ett snyggt litet getskägg,,, måste bara komma på hur jag ska fixa det så det blir riktigt snyggt å inte ser ut som en hög med hår blandat med karlssonsklister (mitt första försök att fixa ett snyggt lösskägg för ett tag sedan... blev inte så lyckat tror jag :P)
Men d är bara å ta nya tag... för skägget ska sitta där på bröllopet...