första psyk besöket

Oj!
Så mycket jag kommer på under arbetstid att jag vill säga, men när sedan kvällen kommer så har jag glömt bort det eller så har jag inte orken att skriva...
Insåg att det snart är en månad sen jag skrev... Alldelles för länge jag får verkligen försöka skärpa till mig...
*suck*

Under den här tiden har jag träffat en psykolog 1 ggn det var inge kul besök, den här personen som jag fortsättningsvis kommer kalla tomten för att han var lika diffus som en tomtegubbe kommer följa mig om jag förstod det rätt hela vägen tills jag är man...
Vi snacka lite shit först sedan slängde han upp nått test, fick svara på typ 580påståenden av typen
Jag gillar att läsa
Jag blir ofta arg
Jag är inte glad
Jag är negativ till min omgivning
Jag är inte social
jag gillar att laga dörrlås
Jag ser djur å människor som ingen annan ser
Med alternativen stämmer, stämmer inte

En hel del av alternativen höll jag på att dö av skratt när jag läste... Hallå lixom, ja är inget psykfall... eller?

Visade visst att jag inte var så enkel att förstå sig på enligt hans utsago när han såg resultatet...
Jag hade hoppats att jag bara behövde träffa han 3-4ggr, men han vill träffa mig i MINST 1,5 år innan han skickar mig vidare till en utredare...
*Suck* vad jag kände mig nedslagen av det
Samtidigt snackade han någe om att om det var så att jag skulle genomföra d här så skulle jag ev i början av hösten få kontakt med en läkare...
Var allmänt förvirrad av det där mötet...
Tror jag får försöka när jag träffar honom på fredag igen få lite klarhet i allt det där... och även att han talar om för mig varför just d där testet är så bra o viktigt så här "tidigt". Anar nämligen att det kommer bli minst ett nytt test till...

Av de historier jag hört av andra transmän så har det vatt så att de träffat en utredare, där fått remiss efter ett tag till en extern psykolog som gjort alla dessa tester med dem och skickat svaren till utredaren... Betyder detta att han redan gör dem med mig att jag kommer behöva göra de 2ggr, eller kommer jag vara "klar" när han är färdig med mig...
Förvirrad!!!

Nåväl...
börjar så smått vänja mig att jag numera är Pew... Visserligen säger de fortfarande d där fula tjejnamnet på jobbet, men för alla nya jag träffar så presenterar jag mig som pew med automatik.
Extraknäckte som assistent igår för ett gäng förståndshandikappade, hade skjorta å slips på mig, den klädsel jag trivs bäst i...
Vissa tyckte att det var ett konstigt namn på en tjej, ytterligare andra tyckte att det var ett annorlunda namn för kille.
Några ropade grabben efter mig när de ville nått, ytterligare andra sa bara du.
Så länge folk kallar mig det jag vill så kan jag väl ta att de reffar mig som tjej även om jag inte gillar det.
Men jag vet ju åxå vad jag är... och "pupparna" går inte att dölja utan binder (om ens då?)

Älskar de dagar jag åker tåg... för alla okända människor som bara ser mig en snabbis så är jag kille helt å fullt.. problemet kommer när man umgås med ngn en längre tid... man måste ju dessvärre röra på sig en del, och då avslöjas man...
skulle nog inte göra det om d inte var för brösten,,,
men vem är jag att säga det...

Vet bara att ingen NÅgonsin sagt att jag beter mig kvinnligt, snarare har de alltid sagt att jag faktiskt mer beter mig som kille.
Och nu låter jag de dragen som jag försökt hålla tillbaka komma fram ännu mera.
Och det är så skönt... så skönt att slippa behöva vakna varje morgon å intala mig själv att jag är kvinna...
Så skönt att bara hoppa upp å säga "godmorgon Pew, vilken skjorta tror du passar idag?, den gröna eller röda?"