Mina tankar om mitt liv, vad gömmer sig där bakom pannbenet egentligen på en FTM.

söndag 8 juni 2008

kärleken, finns den eller är den bara en illusion som jag inte förstår.

Sitter som vanligt en stund efter maten o spelar meningslösa dataspel på king.com. Min dator spelar en massa låtar hipp som happ. Plötligt kommer Savagegarden och sjunger "I know I loved you before I met you I think I dreamed you into life, i have been waiting all my life..."
Sen smörar de in på hur underbar kärleken är och hur de fann varandra och 'kälekstjafs,kärlekstjafs'
Kärlek får mig att vilja spy. Jag har svårt att tro att det verkligen existerar något som heter kärlek, som kan ge sig uttryck på sånt sätt.
Jag hade en pojkvän i över 2 år, han fyllde visserligen ett tomrum i mig, men jag älskade honom aldrig. Kunde aldrig säga jag älskar dig o mena det, men jag sa det ändå för att han skulle bli glad. Idag är han lyckligt gift med en annan och har väl snart ett gäng ungar kring bena.
tidigt i tonåren var d ett problem när alla snackae om kärlek, jag förstod helt enkelt inte och kände mig utanför. När jag fick pojkvän så fick jag en högre status, när jag efter mer än 2 år dumpade honom då jag insett att min dröm om att leva med någon i 75 år aldrig skulle kunna slå in. Att det inte var jag. så fick jag på nått vis lite frid med mig själv. Jag hade testat att ha pojkvän å inte funnit det där som jag trodde att jag skulle finna.
Jag insåg att jag inte behöver andra på det sättet. och var rätt nöjd med tillvaron. D vill säga tills jag träffade tomteidioten som hävdade att det var stört o sjukt att INTE drömma om partner. JAg sa att det för mig var helt obetydligt o han blev orolig, troligtvis nått hemskt som hände när jag var liten som är grunden.
JA när jag var 12 fick jag mens och började utveckla bröst. Jag förvandaldes till nått som inte är jag, hur ska jag kunna älska någon annan när jag inte älskar mig själv?
Kankse är det bara så att jag behöver träna mig i språket, köpa blomster, ge en kram etc som man ser andra kära göra.
Eller åxå är det bara att inse, kärleken är inget för mig. och jag får väl tåla att bli äcklad av sötslisket som jag inte förstår.
JAg talar helt enkelt inte kärlekens språk.

Inga kommentarer: