Sprickor i fasaden

Det som började så bra börjar nu få sprickor och det är idag tveksamt om det blir nån fortsättning.
Och marken gungar under fötterna.
VAD GÖR JAG FÖR FEL?
Jag vet att felet är mitt, att det är något JAG gjort, eller sagt eller...
Jamen VAD?
Alla säger de bara samma sak, Det funkar inte.
Men varför funkar det inte, det kan ingen svara på. När jag frågar vad jag gör för fel får jag bara lummiga svar till svar.
Och återigen är jag i den där kvävande känslan av att inte räcka till.
Att vilja och vilja, men kroppen säger Stopp.
Jag lyckades få ett underbart jobb här i augusti efter att ha varit arbetslös i över 6 månader. Ett jobb jag från början var orolig till om jag skulle klara av, men jag visste att kroppen skulle härdna till slut och jag tycker att det går bättre och bättre, men ändå känner jag att jag inte räcker hela linan ut.
Jag känner mig så otillräcklig och hur hårt jag än pressar mig så verkar det fortfarande inte funka att hålla samma tempo som chefen och han ligger långt före mig och får även gå in och göra min sträckning.
Hur snabbt jag än tycker att jag springer så har jag det där flåsandet i nacken som säger att det inte är tillräckligt. Har försökt dra upp tempot men då bara halkar jag och vrickar mina knän eller fotleder. Jag kan inte gå fram fortare än jag gör på det hala sliriga slyet, Men det räcker inte.
Han kom idag och sa att han skulle fundera över framtiden och att jag har den här måanden iallafall men att han inte tänker lova för längre tid trots att han tidigare sagt att det finns jobb till december. Och att vi sen ska sätta oss ner. Men ärligt talat vet jag redan vad svaret kommer bli, han hade likagärna kunnat säga att vi bara körde den här veckan och sedan låtit mig gå. Det hade kanske vart bättre för om det fortsätter vara så här spänt mellan oss så kommer jag inte palla med.
Fasaden som förut var färggrann och trevlig har nu fått sprickor av djupaste svart.