kampsport och Tverkningar

En polare till mig har övertalat mig om att vara med på en kampsporthelg, jag befinner mig därför just nu i malmö, jag förväntar mig inget annat än att jag kommer vara blå och grön med ett hjärta som har stannat av chocken när helgen är till ända.
det blir en kombination av allt möjligt och jag får väl avlägga rapport efter helgen (om jag överlever vill säga)
det är dessutom första gången på typ 1 år som jag kommer träna med andra, främst killar (hoppas inte brösten kommer synas föööör väl, och hoppas att inte packern trillar ut på golvet.)
Nåväl

Igår var det transgender day of rememberence- typ minnes dag för transfolk
en dag då man tänker på alla dem som blivit mördade elle rmisshandlade för att de är trans. Även de som inte själva orkat med. För mig är det ca 4polare som gett upp under det sista året. Något jag igår hedrade genom att gå iklädd en brun och ljusblå randig skjorta och svart slips. Tände även ett ljus i en kyrka med en förhoppning att det ska bli färre till nästa år.

Det är idag exakt 3 veckor sedan jag började med T. Och en summering av läget lyder
saker jag förväntade mig:
skäggväxt (nope inget ännu)
basröst (Börjar komma, och ibland så spricker rösten och jag blir trött av att prata mycket)
muskler(börjar komma, framför allt märks det på att kroppen är rastlös)
klitoristillväxt (jupp, d är där det händer mest grejer)
ogråtighet (jag kan iaf bli arg nu utan att tårarna sprutar=skönt)
mer ork (förväntade jag mig inte men det kom på köpet)
inte längre självmordsbenägen (kom åxå på köpet)

saker jag inte förväntade mig men som verkat komma på köpet:
ett ännu mera babypluffsigt ansikte
Ömma, växande bröst
Mensen dök upp igen efter 2 veckor istället för sedvanliga 5-6 veckor
Jag har blivit mer våldsbenägen och blir rejält arg fortare, men går åxå över fortare, nått jag verkar kunna undvika med en lite större dos T.
Smärta i lederna,

Jupp killen i spegeln är fortfarande inte jag, men rösten börjar iallafall bli jag. Yeahhh!!!!