Nu är kriget igång...

efter att ha suttit som ett surrande åskbimoln och bara väntat på att min ilska ska utlösa en större hjärtinfarkt under mer än ett dygn. Har jag nu lyckats iallafall samla ihop mig så mycket att jag inte längre tror att jag kommer dö av ilskan. Och att jag faktiskt mår lite bättre av att inte ha den "stressen" inom mig. Så jag har lagt den heliga vreden på hyllan för den här gången. och istället bestämt mig för att gå ut i kriget med alla vapen jag har.
Jag har fått oväntade anmälningar av soldater som är villiga att ta upp kampen bredvid mig, och om jag inte skulle orka stå i fronten så finns det soldater som är villiga att offra sig själva tills jag är på benen igen.
Som biträdande officerare har jag 2päron som trots stor rädsla bestämt sig för att göra allt som står i deras makt för att Mitt regemente ska kunna ta över marken vi krigar om.
Bakom dem står en hel drös med morötter, de har redan intagit sina egna marker och de ropar uppmuntrande och ger mig taktiska tips på hur man ska kunna omringa och lura fienden i fällor för att vinna lite,lite mer mark.
bakom dessa står den största skaran den som består av Kaktusfrön, Jordgubbar, fikon, plommon, körsbär och gurkor. Det är de som lixom mig kämpar, de har lite olika erfarenheter och begåvningar de kan inte alltid delta i min strid då de behöver kriga för sina egna land. och ibladn kankse jag behöver ge upp min strid för att skynda till deras hjälp då deras fiender närmar sig från alla håll.

Vi slåss inte med AK5:or eller bazookas, tanks eller bajonetter.
Vi krigar med hjälp av bloggar, insändare, telefoner i vissa fall tom med brev. Även med konfrontationer med fienden, vi har lärt oss att bästa försvar är attack och nu är attackernas tid inne.
Krigsplaneringen har lagts upp.


Det jag blev arg på var att min icke utredande idiot har fått för sig att jag MÅSTE träffa honom sisådär en gång i veckan, jag vill aldrig se honom mer och han lyssnar inte på mig.
Han och överläkaren var iallafall överens om att de skulle skicka en remiss till en utredare (yeahhhh d har typ bara tagit dem lite mer än 1,5 år att inse det), det blir dock mitt jobb att kolla upp eventuella kötider och säga vart det är kortats kö, något de lovade mig förra gången att kolla upp tills nu, men det är alltså på mitt ansvar. Och hade jag vetat det så hade jag redan gjort det.
När jag påpekade att det var sjukt lång kö för att överhuvtaget komma till en utredare för första samtalet verkade de inte vilja fatta och skyllde bara på att det var tvunget att vara kö för att man ska vara säker å inte få några ångerfall. När jag sa att det var ca2 års väntan på att få en mastektomi (alltså efter att man fått det beviljat) Så trodde han mig inte och menade att det ju ska vara 2 års väntan enligt socialstyrelsen så d är ju lugnt. han trodde alltså att jag typ menade 2 års väntan från start och inte 2 års väntan efter fattat beslut.
Och sen satt han å sa att bröstop är inget stort problem och de lyckas alltid för kirurgerna är specialister så de vet vad de gör.
Jag Har sett alldelles för många motsatser alltså riktiga shit resultat för att säaga att reslutatet alltid blir bra och jag bad mina utredare att kolla hur det såg ut i verkligheten och inte invagga sina patienter i falska förespeglingar.
om att op resultatet bli kalasfint.
men det är ju ingenting jag behöver oroa mig för på åtminstonde 3 år, eftersom d ju lär ta minst ett år innan jag överhuvudtaget får komma till utredaren.

men nu kör jag kriget på mitt eget sätt, jag letar efter säkrare källor för att få tag på svart testo, testo som kanske inte sinar efter nån månad. Letar efter inkomster så jag kan få en privat mastektomi, men VAR hittar man ca 50lakan?
Jag sitter och författar ett brev till psyk där jag vill få ut mina journaler och jag har planer på att samtidigt försöka koppla bort min idiot från fallet Pew.
Jag sitter även och klurar på hur jag ska författa brevet till rättsliga rådet. Jag ska visserligen inte skicka det förräns i Maj, men det känns ändå som om jag krigar lite mer om jag börjar skriva på det. För att få det till stånd genom min utredare har jag redan förträngt och det är trots allt i maj 2 år som jag levt som man på heltid, något som borde räcka om det bekräftas av diverse källor.
So the war has begun.