Idag är det visst lucia, en grej jag helt missat och som därmed gått min näsa förbi tills en polare önskade mig glad luciadag för en stund sedan.
Jag ahr inte sett något lucia tåg idag, men jag såg ett för några veckor sedan.
Det var så sött så...
men samtdigt gav det mig lite ångest. Där var en kille på runt 7bast som var stjärngosse. Det var några äldre som frågade varför han inte var tomte eller pepparkaksgubbe. HAn ansåg att han var för stor för det.
Det högg som en kniv i bröstet på mig då jag mindes alla luciatåg jag själv varit med i, jag mindes att jag alltid velat vara stjärngosse å få ha den där struten på huvet, men vartenda år så fick jag antingen en luciakrona i plast eller en massa äckligt glitter som satt kvar i huvudet ett halvår efter.
När ingen av killarna ville vara stjärngosse så sa jag att jag kunde vara det, men d gick ju inte å ha en tjej som stjärngosse.
Alla kilalrna hatade den där fåniga struten och jag har hört killar nu förfasa sig över det. VAd ska man säga då lixom... nä jag var alltid tärna när jag var liten...
På nått vis funakr inte det om man vill va kille. Så jag ahr gått en medelväg och sagt att jag alltid varit tomte elelr pepaprkaksgubbe, d är iaf nästan sant. tomte har jag varit 2 ggr och peppargumma 1 ggn.
Men å vad jag längtar att få gå i ett lucia tåg med strut på huvudet och stjärna i handen...
kasnke till nästa år...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag var stjärngosse i kyrkan när jag var 16. Det passade mig alldeles utmärkt att blanda in lite genustänkade i det allmänna tonårsnödvändiga att trotsa världen då, så en kvinnlig stjärngosse blev jag :)
Jag var faktiskt stjärngosse när jag var liten, den enda i hela luciatåget (att det var kommunala musikskolans flickkör kan ha haft viss påverkan).
En tjej i min gymnasieklass hade varit gris i tåget på högstadiet - du kan ju prova med det nästa gång folk snackar om barndomens hemska strutar - funkar säkert avledande :P
Skicka en kommentar