Julnamn, Teffekter och praktik

Varje höst kämpar jag en kamp som jag vet att jag kommer förlora. Jag HATAR Julen, men ändå så kommer den där julkänslan smygande på mig. Doften av nygräddade pepparkakor, julmusiken, den allt kallare marken och förhoppningsvis snö. Men ändå lyckas jag nästan förtränga julen helt om d inte vore för just julafton. Men jag fattar sällan eller rättare sagt vill inte förstå att det är jul eftersom jag hatar den, men när julmaten är spisad trots mina protester om att jag inte vill ha julbord och man bänkar sig framför kalleanka med mosters fruktkaka, och ser på den tända granen så kan jag inte längre stå emot och den hatade julkänslan är ett faktum.

På alla paket i år stod det rätt namn, det vill säga alla utom det paket som kom från min moster med familj. PÅ det stod det God Jul " ". På paketet var ett kuvert med en förklaring till att jag kommer vara " " tills de bestämt sig för om de vill acceptera eller inte mitt namnbyte+könsbyte. Jag är namnlös, men jag slapp iallafall mitt tjejnamn.

Jag började åxå reflektera i badet häromdan på vad som börjat hända med kroppen så här nästan 2 månader på T, På min överläpp har det kommit 2-3 mörka strån, Stråna på hakan är aningens tjockare och växer aningens lite fortare, men fortfarande endast dun, Håret på armarna har antagit en nyans mörkare färg och jag tror de börjar bli lite tjockare, Håret på mina smalben är garanterat mer ludet än tidigare, även om ja hoppas att det ska bli ännu mera.
svagt svagt svagt på magen kan jag ana en begynnande päls.
MIn röst dippade rejält första månaden, men sen känns d som att den gått tillbaka till sitt ursprungsläge. Och de gånger jag faktiskt kommer lägre så frågar morsan om jag är förkyld. Men efter att ha pratat med en polare som kan d där med röst så brukar målbrottet (för tonåringar) hålla i sig ca 6 månader därefter har rösten satt sig mer eller mindre. Jag hoppas att den sätter sig lägre än vad den är i dagsläget.

Jag har äntligen lyckats få AF att ge mig praktik och jag undrar när jag ska vakna upp och inte tro att jag infiltrerar mansvärlden utan faktiskt är en del av den. Det är så skumt att bli refererad till som "ja ni grabbar..."
Jag tror innerst inne att det trots allt är så att testot har gett mig den hjälpen.
Men när ska det bli så att jag inte dör av lycka varje gång någon kallar mig grabb?
JAg praktiserar på ett miljöhus, en kalasidé. Gamla grejer tas till vara, repareras och säljs sedan billigt. De som jobbar där är antingen långtidsarbetslösa eller sjukskrivna som behöver komma ut på ett första ställe. Jag gillar idén även om d kanske för mig blir lite enformigt att bara kassera cyklar hela dagen och plocka bort användbara reservdelar.

Vill göra något meningsfullt med mitt liv...