så trött på att vara en K.U.K

Nu är jag i en djup svacka igen, en som inte kommer gå över förräns tidigast i oktober.
Det är sommar utomhus, i skolsalen börjar grabbarna gå i linnen eller med bara överkroppar, Själv håller jag envist fast vid min långärmade underställströja och en stor t-shirt utanpå, allt för att INTE avslöja mig. Ändå är rädslan där varenda jävla dag, *ser mig om över axeln med skrämd blick* är det någon som anar?
Det är åxå nu folk börjar klä av sig och ta ett dopp eller 2. Det är nu som alla grabbar går i surfshorts eller om man är på sjön bara drar av sig i boxerkallingar och hoppar i. Det är nu folk börjar snacka om "nakenhet".
Senast idag hörde jag att jag skulle klä av mig naken och gå som reklampelare med bara en liten trätunna runt "känsliga delar". Jag försökte skämta bort det med att alla människor som såg mig skulle få mardrömmar för resten av livet. hahaha
Inom mig växte dock frustartionen, jag önskar så att jag KUNDE gå på stan endast iklädd en trätunna, det är det som skulle vara det normala.
Men jag har för det första ingen kuk, nått som gör mig just till en K.U.K eller Kille Utan Kuk.
Sen har jag äckliga feta fula fettklumpar på magen, och de är nog det värsta av allt. Ibland kan jag acceptera att de finns där, inte gilla dem, men acceptera dem. Men så här under sommartid så går det bara inte, jag fylls bara av vämjelse, skam, äckel, frutsration, ilska , ledsenhet, ännu mera äckel och jag KRÄKS.
Jag klarar inte av att ta en dusch utan att vilja dö på stört.
Ibland kan jag sitta "naken" på rummet, eller med bara en t-shirt men nu är det binder på 24/7 som gäller, inte så hälsosamt i längden tror jag och jag börjar lukta äcklig pattsvett igen. Men jag pallar verkligen inte med dem. tur att jag har lämnat alla knivar i skolan annars skulle jag nog bara ta en kniv och karva bort dem.
JAg vill inte längre hata den här kroppen, jag vill inte se mig själv i en spegel och bara känna äckel. Jag vill kunna se mig i en spegel och se "mig", se den jag alltid velat vara, kunna vara stolt över den feta ynglingen. inte kräkas.

d är 3 år sen jag badade på riktigt för att jag inte pallar med brösten, hur många år till kommer det att ta, innan jag kan ta en simtur igen utan att vilja dränka mig på köpet.
Kommer jag verkligen orka en helvetessommar till? eller kommer detta att bli min sista, och någon hitta en halvrutten kropp någonstans lagom till skolstarten?
Så trött på det här...