Mina tankar om mitt liv, vad gömmer sig där bakom pannbenet egentligen på en FTM.

fredag 15 januari 2010

endo och op funderingar

Nu i veckan hände en bra grej, eller egentligen hände den väl i förra veckan men.
I torsdags fick jag ett brev om att jag hade tid hos endon nu i veckan. Snacka om snabba ryck.
Får väl skylla på att det varit en massa helger åsådär så brevet inte kommit fram ordentligt i tid.
Tog proverna i fredags men alla provsvar hade hen inte fått.
På henoms fråga om vad jag hade för problem sa jag direkt. Jag är TS och vill att du ger mig testo.
Henom verkade tagen på sängen. och skrattade och sa " det var raka puckar"
So... d var ju d enda jag ville ha av henom.
Och efter 1,5h så gick jag därifrån med en gulgrön lapp. Besöket hade om henom faktiskt 1 varit mer förberedd, 2 inte snackat så mycket shit om annat bara tagit kanske 15-20min. Och jag började bli lite orolig att mitt tåg skulle hinna åka ifrån mig. Men jag hann med det gott o väl.
Så nu efter 1 år och nästan 3 månader så har jag lagligt T.
Trodde inte jag skulle bli glad, jag är ju redan inne i de. MEN en börda lättade från mina axlar då jag aldrig mer behöver snåla för att få det att räcka tills jag har pengar att köpa mera för, ej heller den hyper stress som jag känt senaste tiden när det inte funnits minsta gnutta T att införskaffa på nätet tack vare alla polisrazzior. Men nu behöver jag inte oroa mig för det längre. Yeaha! :D

Samtidigt för detta mig närmare min konsultation för mastektomi. Närmare bröst tankar, närmare tankar om barn och en massa annat op betingat.
sista januari nu så går vårdgarantitiden ut för konsultationen, ännu har jag inget hört mer än d innan jul när jag ringde och frågade och fick svaret att d var för få som jobbade med d, och att de inte hade någon tid över.
:P
Ingen tid för nya patienter, jamen grattis! Skaffa fler som kan d då!
Jag är ju inte ens säker på att de "specialist kirurger" vi har i sverige för just det här ändamålet är de bästa, jag hör mycket från min fd kirurgensköterska om hur hen anser att d ska gå till, och när jag säger att "så här gör kirurgen" så blir hen helt ställd och bara "vet de verkligen vad de håller på med?" av de bilder jag sett så undrar jag om de vet det.
DET gör mig orolig, jag är inte orolig att bli av med brösten, det har varit min högsta dröm sen jag överhuvudtaget började utveckla dem och när jag som 15 åring hade störst bröst av alla så ville jag själv skära bort dem.
och min sjukhus rädsla måste ha botats mirakulöst när jag började med T, för idag har jag inget problem alls med vita rockar och sterila korridorer, medans d innan T var d värsta som kunde hända bara att ta ett blodprov i fingret.
Nu vill jag lixom ändå bara få det överstökat lixom.

Nästa op som troligtvis kommer ske därnäst är sterilisationen alternativt hyston
Och den ger mig åxå ångest för lika lite som jag vill ha kvar mina äggstockar och livmoder lika rädd är jag att göra mig av med dem för TÄNK OM jag en dag vill ha egna ungar.
En tanke som ibland flyktigt svävat förbi ända sedan jag hörde om tomas beatie. Han är inte den första och inte den sista, men han är den första jag känner till som gått ut i media med det.

Och om jag gör en sterilisation innan RR berättigat mig att göra det, kommer jag då kunna göra en hysto sedan eller är d loppet kört. Så många val att tänka på...
Så mycket som jag ALDRIG skulle tänkt på om inte denypperliga svenska staten hade tvingat en.

Inga kommentarer: