Mina tankar om mitt liv, vad gömmer sig där bakom pannbenet egentligen på en FTM.

måndag 26 juli 2010

hjälpande händer

Under helgen var jag på en manshelg och vi funderade på
frågor som
vad är en man?
hur kan jag finna ut vad d är att vara man?
vad säger mitt hjärta åt mig att göra?

för mig kändes d lite weird att vara där... jag har ju inte vuxit upp i det, men å andra sidan tyckte tonårskillen att han inte heller hade nått att bistå med då vi snackade om tjejer.
För mig blev det ännu mera klart än innan att jag inte vill definiera mig som man, missförstå mig inte, jag är glad att idag se ut och uppfattas som man. så långt är allt väl. och min hjärna är betydligt mer manlig än kvinnlig.
Men OM jag själv definerar mig som man så slänger jag in mig i ett fack som säger att jag inte får tycka om rosa, inte ha lekt med barbies när jag var liten, inte hellre höra att jag var en snäll man än att jag var modig etc.
därför är min definition på mig själv "människa". inget mer inget mindre.
som människa får jag gilla rosa och vara en mjukis.
det har blivit klart för mig den här helgen.

Samtidigt som jag funderat kring d där med manlighet så har min framtid legat o gnagt.
och ju mer jag tänker på den, dessto mer säker börjar jag bli på att jag är på väg åt helt fel håll.
och att d strular är ett rätt tydligt bevis på d.
då är bara frågan vad ska jag göra istället?
vart ska jag gå?

voluntär någonstans för mat och boende?
hit eller dit eller kors o tvärs?
jag vet inte

men jag vet att jag som mest känner mig som mig själv och hel när jag kan hjälpa andra människor med småsaker såsom att lyfta av en barnvagn på tåget, räcka någon en kaka, häll upp saft åt ett barn, gå med någon som behöver sällskap på sin promenad, hjälpa nån att måla om huset eller ta in ved.

den här vardagshjälpsamheten har tyvärr fått stå tillbaka sen jag bestämde mig för att bli man, jag har varit rädd att uppfattas som svag, och kvinnoförtryckande.
Visst jag har lättast att fråga kvinnor om de behöver hjälp, jag antar att jag fortfarande är rädd att bli nedslagen om jag frågar en man. men för mig handlar d inte om att få kvinnan att känna sig värdelös och hjälplös utan att d bara ska bli lättare för henne att göra sakerna. tex genom att flytta barnstolen som står på golvet så hon inte behöver gå över den och kanske snubbla på köpet.

frågan är bara, VAD kan jag ha som ger mig inkomst samtidigt som jag kan göra just såna här vardagssaker åt folk?
jag längtar tillbax till den tiden då jag vågade fråga gamla agda om att hjälp henne hem med matkassen, och hon inte såg på mig som en tjyv, en våldtäktsman och allt annat otäckt som äldre damer kan komma på.
d är inte odelat possitivt att vara man, folk blir rädda för en på ett annat sätt än vad de blir för tjejer....

vill ha möjlighet att använda mina hjälpande händer just till att hjälpa människor...

1 kommentar:

Orlando sa...

Tänk så väl jag känner igen mig i det du beskriver, Pew!

Visst är det som du säger att gränserna mellan manlig och kvinnligt är svåra att dra. Och visst är det så att man kan ha båda sidorna i sig. Det har väl alla, gissar jag. Fast mer av det ena och mindre av det andra kanske.

Tycker du ska vara precis som du är. Du är inte mindre man för att du tycker om att hjälpa människor som behöver din hjälp. Och jag är inte mindre kvinna för att jag älskar att debattera i olika forum runtom på nätet... Och dessutom försöker vinna debatten (så okvinnligt!) Så försöker jag tänka. Men det är inte helt lätt. Så jag förstår dig.