Kommentarer

läste i en grupp på qx som jag är med i om olika kommentarer FTM's fått av andra människor.

Den första jag kom att tänka på var från en kille på skolan jag gick på, han har inte en susning om vem jag är. (om de nu inte syns vill säga)
han:
-Asså du får inte ta illa upp nu
jag:
-vaddå, jag lovar jag ska inte ta illa upp. säg det.
han:
-Lova att du inte blir sur o dissar mig, men jag har lixom aldrig sett dig som tjej utan mer som en killkompis med bröst.
Jag måste sett väldigt frågande ut för han fortsatte.
- Jo alltså du går omkring här i oljiga snickarbrallor, och spottar och är som jag helt enkelt. Så du är inte tjej utan som en kille fast du är tjej... elller.. öh...
pinsam tystnad
jag:
-Lungt asså inte tror du väl ja blir sur för d.

Den här kommentaren kom precis när jag behövde den, jag hade förgäves försökt få min lärare att förstå så han kunde ge mig 2 intyg, nått han blå nekade eftersom Pew bara var en fantasi person inom mitt eget huvud. Jag visste vad jag ville men vågade inte då ta steget att leva som det på heltid. Nått den kommentaren faktiskt fick mig att våga göra, även om det tog ett tag till att samla mod. Idag kanske jag inte skulle bli så glad... eller ja det skulle jag nog för han sa det så ärligt lixom. Och hellre en sån kommentar än den som en tjej sa hela tiden - Hej vackra kvinna!
Jag försökte åtskilliga gånger få den människan att inse att jag hatade det, men hon bara ignorerade mig och jag mådde verkligen piss. Jag ansåg inte ens då att jag var kvinna.


Den andra kommentaren jag kom att tänka på är av lite allvarligare karaktär och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Kommentaren kommer från en av mina bästa vänner som var en av de första jag kom ut inför.
Hon:
-men asså är det inte bara så att du är homo utan att våga leva ut det?
Jag:
-Nej absolut inte!
hon:
- Jo det tror jag o Du (hon skriker till lite) jag har ju kramat dig massor, tänk om det är jag som gjort dig till lesbisk.
jag:
- JAg ÄR INTe LESBISK (nu skrek jag åxå)
om jag är nått så är jag BÖG.
Hon:
-Jamen det kan du ju inte vara?!?!
Jag:
- Inte?
hon:
-Nä d fattar du väl att antingen är du homo och vill byta kön för att ingen accepterar dej som det, eller så är du hetro. DU Kan ABSOLUT INTE vara bög, det är en omöjlighet.

Slut på diskussion. Efter det tipsade min vän om olika terapeuter som skulle hjälpa mig ur villfarelsen, och allt det här berodde på min struliga uppväxt. Jag tänkte påpeka att en del av strulet kanske hade just med detta att göra, men jag höll tyst. Jag gillar henne verkligen, men jag skulle ALDRIG kunna älska henne på de sättet. Hur kan man fortsätta gilla nån efter det där? Vänskap går ibland djupare än man anar och det kanske är Tur det. Idag snackar vi visserligen inte så ofta, men jag tror hon börjar haja.(hoppas jag iallafall)

Samtidigt idag har ja blivit missmodig "IGEN" Jag borde väl ha vant mig vid att man inte kan befinna sig i ett konstant läge av - Jag vet! Och jag älskar det.

Idag är jag så förvirrad igen. Jag känner ju inom mig vad jag vill (tror jag iallafall) samtidigt känns det som att "jag är jag" alltså ingenting om att jag ska bli kille. Samtidigt på nått vis om man nu kan ha en massa känslor samtidigt (nått som iallafall jag är himla bra på) så vill jag ingenting hellre än vara klar. Och idag blir jag faktiskt inte redig på mig själv. Folk kallar mig NNN och jag antar att jag sjunker tillbaka i gamla spår en del. Är inte så lätt att stå upp på insidan när man knäar på utsidan. eller tvärtom kanske det ska vara.

Köpte en svart skjorta idag att ha på begravningen av mormor (hoppas mamma Godkänner den) Jag tänkte att det skulle vara lätt att köpa skjorta idag jag har ju lixom gjort det några gånger nu, men det var en snobbig tjej som sålde den och jag hatar såna. Jag känner mig alltid i underläge.

Nåväl eftersom jag vet vad jag har för storlek nu (istort sett iallafall) så gick jag bara o tog en.

kände mig faktiskt naken trots att jag hade skjorta på mig. något som jag märkt hittintills iallafall gjort att jag känt mig klädd. funderar på om jag ska börja "ha en kudde" under tröjan så magen kommer ut i samma höjd? (kan man kalla det höjd verkligen) som brösten. Då skulle jag få ett "flat" bröst, men å andra sidan skulle jag känna mig oerhört fet och skulle antagligen få shit dåligt självförtroende av det. Det var inte för inte som jag tagit bort ca 30 kg. Typsikt att man aldrig kan vara helt nöjd med sin kropp.