första psyk besöket

Oj!
Så mycket jag kommer på under arbetstid att jag vill säga, men när sedan kvällen kommer så har jag glömt bort det eller så har jag inte orken att skriva...
Insåg att det snart är en månad sen jag skrev... Alldelles för länge jag får verkligen försöka skärpa till mig...
*suck*

Under den här tiden har jag träffat en psykolog 1 ggn det var inge kul besök, den här personen som jag fortsättningsvis kommer kalla tomten för att han var lika diffus som en tomtegubbe kommer följa mig om jag förstod det rätt hela vägen tills jag är man...
Vi snacka lite shit först sedan slängde han upp nått test, fick svara på typ 580påståenden av typen
Jag gillar att läsa
Jag blir ofta arg
Jag är inte glad
Jag är negativ till min omgivning
Jag är inte social
jag gillar att laga dörrlås
Jag ser djur å människor som ingen annan ser
Med alternativen stämmer, stämmer inte

En hel del av alternativen höll jag på att dö av skratt när jag läste... Hallå lixom, ja är inget psykfall... eller?

Visade visst att jag inte var så enkel att förstå sig på enligt hans utsago när han såg resultatet...
Jag hade hoppats att jag bara behövde träffa han 3-4ggr, men han vill träffa mig i MINST 1,5 år innan han skickar mig vidare till en utredare...
*Suck* vad jag kände mig nedslagen av det
Samtidigt snackade han någe om att om det var så att jag skulle genomföra d här så skulle jag ev i början av hösten få kontakt med en läkare...
Var allmänt förvirrad av det där mötet...
Tror jag får försöka när jag träffar honom på fredag igen få lite klarhet i allt det där... och även att han talar om för mig varför just d där testet är så bra o viktigt så här "tidigt". Anar nämligen att det kommer bli minst ett nytt test till...

Av de historier jag hört av andra transmän så har det vatt så att de träffat en utredare, där fått remiss efter ett tag till en extern psykolog som gjort alla dessa tester med dem och skickat svaren till utredaren... Betyder detta att han redan gör dem med mig att jag kommer behöva göra de 2ggr, eller kommer jag vara "klar" när han är färdig med mig...
Förvirrad!!!

Nåväl...
börjar så smått vänja mig att jag numera är Pew... Visserligen säger de fortfarande d där fula tjejnamnet på jobbet, men för alla nya jag träffar så presenterar jag mig som pew med automatik.
Extraknäckte som assistent igår för ett gäng förståndshandikappade, hade skjorta å slips på mig, den klädsel jag trivs bäst i...
Vissa tyckte att det var ett konstigt namn på en tjej, ytterligare andra tyckte att det var ett annorlunda namn för kille.
Några ropade grabben efter mig när de ville nått, ytterligare andra sa bara du.
Så länge folk kallar mig det jag vill så kan jag väl ta att de reffar mig som tjej även om jag inte gillar det.
Men jag vet ju åxå vad jag är... och "pupparna" går inte att dölja utan binder (om ens då?)

Älskar de dagar jag åker tåg... för alla okända människor som bara ser mig en snabbis så är jag kille helt å fullt.. problemet kommer när man umgås med ngn en längre tid... man måste ju dessvärre röra på sig en del, och då avslöjas man...
skulle nog inte göra det om d inte var för brösten,,,
men vem är jag att säga det...

Vet bara att ingen NÅgonsin sagt att jag beter mig kvinnligt, snarare har de alltid sagt att jag faktiskt mer beter mig som kille.
Och nu låter jag de dragen som jag försökt hålla tillbaka komma fram ännu mera.
Och det är så skönt... så skönt att slippa behöva vakna varje morgon å intala mig själv att jag är kvinna...
Så skönt att bara hoppa upp å säga "godmorgon Pew, vilken skjorta tror du passar idag?, den gröna eller röda?"

Kommer ALDRIG bli den jag vill

Igår insåg jag igen att det aldrig kommer lyckas för mig att bli man.
Jag är med i lite olika comunityn, och på varje sida trots att jag är kille så kommenterar folk mig som Tjej.
Jag försöker verkligen tänka på vad jag skriver och framställa det som "kille" Ja inte här i bloggen förstås för här bryr jag mig inte, men i övrigt och nu undrar jag hur 17 det kan skilja sig så fatalt.
Vad gör jag lixom för fel?

Hur kan folk döma mig bara av min skrift, när folk träffar mig på stan så är jag i regel lättare att ta för kille, och även utan att dölja nått. Så säger de ofta "öh grabben" när jag sedan svarar ber de om utrsäkt för då har rösten avslöjat mig, och då har jag ändå inte en jätteljus röst. tror jag inte iallafall, men det kanske bara är inbillning.

Tror ändå att jag skulle kunna passera om det inte var för mina stora bröst som jag verkligen inte vet hur jag ska dölja! Jag har testat med vanliga lindor och det gick inte alls! Jag har testat med tighta toppar som jag sedan lindat över med diverse men ingenting fungerar.
Men det är bara att fortsätta leta, för nu har jag bestämt mig för att oavsett om jag kommer in i systemet eller inte så ska jag börja med att iallafall klä mig som jag vill.

Tighta jeans o skjortor tror jag kommer bli min melodi, Älskar det helt enkelt! Någon dag när jag får tid och ork så ska jag leta reda på en beskrivning på hur man gör "paket" för jag tror att det kommer underlätta en hel del för mig att passera som man.

Jag stod still o stampade jättemycket, men sedan nyår så har det hänt jättemycket något en god vän faktiskt påminde mig om en dag när jag var sur för att det inte gick som jag ville.

här är listan!
Jag börjar ana en identitet(hade inte en susning om vem jag var innan)
Jag har en riktning (att vilja bli man).
Jag har berättat världens svåraste grej för mamma och hon och hennes man har lovat att stötta mig och älska mig genom allt!
Jag har ringt psyk och väntar på att de ska ringa tebax!
Jag har även berättat för några av mina vänner och 75% vill stötta mig. De andra 25% struntar helt i mig nu. Så där fick man en sållning åxå av vilka man kan anse som sina riktiga vänner.
Jag känner mig säkrare i mig själv och skär inte lika mycket (även om det tyvärr fortfarande händer)
Känner mig mera psykist stabil (och det bara av att faktisk börja leva som man, tänk då hur det kanske kommer bli om jag får hormoner om ett par år)

Ja det har hänt en hel del postitivt hoppas att det fortsätter.