Frågan väcktes igår när jag bänkade mig framför teven för att titta på Fråga Olle Dokumentären på kanal 5. Morsan undrade vad jag skulle titta på och jag förklarade att en god vän till mig Immanuel skulle vara med på tv. Det slutade med att både morsan o farsan bänkade sig med mig för att titta.
följande konversation utspelade sig allt eftersom tiden flöt förbi.
-Är det Hon som är din vän?
- JA det är HAN.
-Men hon är ju en tjej.
- Nä HAN är en kille precis som jag, och jag tycker att HAN är ascool.
- Men det är ju en tjej...
- Nä det är en KILLE har jag ju sagt
...
- Alltså nu när jag ser det här så är ju du mycket mera killig än HON.
- Asså HAN ser sig själv som fjollbög, klart att han är lite spattigare än jag som ser mig som en helt vanlig lantgrabb.
- Ja det kan ju inte vara en kille...
*Suck*
Jaja det är ju bra att de iaf accepterar mig. Men jag känner så väl igen argumenten, jag hörde dem om mig själv för över ett år sedan.
Jag kunde ju inte vara Kille för jag hade lixom inte uppfört mig så som jag antogs göra åsså drog farsan upp ett exempel från när han var ung och en av hans bästa vänner transitionerade. han hade tydligen varit mycket mera "killig" redan innan så det kom inte som en chock. Men jag var ju inte alls sån, jag var ju typ tjejig. Ja jag var ju lixom tjej.
Då funderade jag på om det kunde ha att göra med att han sett mig på så nära håll, lixom sett mig utvecklas från att jag var 5, genom puberteten med bröst och mens etc.
Idag vet jag inte vad jag ska tro.
Jag har trott att det där inte spelar någon roll, att vissa gubbtanter (MTF's med gubbsätt)som hävdat att man måste vara si eller så för att få kallas genuiiiint transexuell och få vård har vatt dumma i huvudet helt enkelt. För mig har det varit så självklart ända sedan jag kom in i HBT världen och då främst i fTm som i transexuell (den lilla grupp i T som jag tillhör) Att alla är olika och har olika förutsättningar, att vissa lekt med bilar å andra med dockor, att vissa alltid varit pojkflickor medans andra har varit riktiga femme tjejer.
det som spelat roll för mig är vad de själva anser, jag har inte trott att det finns mer TS eller mindre TS.
För ett år sedan hade jag nog åxå kanske sett immanuel som en tjej, men mina ögon har öppnats och jag kunde inte se honom som tjej hur hårt jag än försökte. Så om han nu skulle komma och säga att han bara inbillat sig alltihopa och egentligen är tjej så skulle han genomgå ett könsbyte i mina ögon. Och jag skulle ha betydligt svårare för det än vad mina vänner har att se mig som kille. (så jag hoppas att han inte utsätter mig för det)
Jag försökte efteråt förklara att det inte spelade någon roll om man hade ljus eller mörk röst, uppförde sig "tjejigt" eller om man draggade som dragqueen. Det var vad man kände på insidan som räknades och när allting är klart så kan man förhoppningsvis inte ens ana att det någonsin varit något annat än kille.
Jag är ledsen över att de såg immanuel som en tjej, men samtidigt glad att jag höjdes lite i deras ögon, jag var lite mer transexuell, de fick lite mer förståelse för att jag faktkst ÄR kille...
Enligt mig så Är det isåfall Immanuel som är mest transexuell, jag har vart i kontakt med vården i lite mer än 1 år, han i över 6. Jag är på G att ge upp för att jag tycker det är så jobbigt, han har fortsatt kämpa.
Och jag ger honom All cred.
Mina tankar om mitt liv, vad gömmer sig där bakom pannbenet egentligen på en FTM.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Aaaw, så gulligt sagt. Ibland undrar jag verkligen om det är enklare för mer "macho" killar respektive mer femmeiga tjejer. Kanske vore det enklare om jag försökte vara någon jag inte är? Men vad vore meningen med att transitera om jag måste fortsätta spela en roll?
Trollhare har Relänkat
Skicka en kommentar