Hur kan man känna så här?

Jaha så har ännu en dag gått till ända. Jag försöker ta tag i allt arbete ute i trädgårn som blivit lidande under snön och för dåligt med tid i höstas, men det går sakta för mig. Jag krattar ett par tag och sedan ställer jag mig med hakan på skaftet och funderar.
Idag har jag funderat mycket som vanligt på hur man kan känna så här egentligen.
Borde inte ditt psyke lixom känna sig som resten av kroppen? Mitt funkar dessvärre inte på det viset. Och jag blir arg och frustrerad när jag inser "igen" att jag faktiskt har stora feta bröst som är i vägen vad jag än ska göra.
Ska det egentligen vara så himla svårt att känna sig som den tjej jag faktiskt är! Eller vänta nu, det är ju det jag inte är jag föddes i fel kropp. eller JA jag tror det iallafall. Kanske blev det bara lite stressigt i modellbyggar verkstan när jag skulle till att ploppa ut och därmed var tvungen att ha ett psyke så de tog första bästa och kollade inte etiketten så noga. Satte in det och upptäckte inte misstaget förrän det var för sent att ta det tillbaka och nissen som gjort misstaget hoppades innerligt att det inte skulle märkas nån skillnad.

Jag har väl inte märkt någon direkt skillnad heller jag har alltid försökt titta på tjejerna hur de beter sig och vara som dem, men någonstans har jag misslyckats fatalt. Hur hårt jag än försökt så har det lixom inte funkat och jag har känt att jag är inte som dem. Samtidigt har jag inte varit som grabbarna runtomkring mig heller.
Jag är ett "det". Nått som inte finns men ändå finns och andas.

Mycket mer än andas gör jag dock inte och jag önskar så att man bara kunde somna in och sedan vakna imorgon och bara inse att allt det här varit en ond dröm. Ta på sig de taighta jeansen och kavajen och gå till jobbet med datorväskan i handen.
Men HallÅÅÅÅ!!! det är ingen dröm, det är helvetet! Jag kan inte fly så det är ett fängelse. Så fort jag försöker ta mig ut så blir jag bränd och jag sitter i ensamhetscellen därför att någon djävul ansåg att det var det "bästa" straffet för mig.