return from death

Tänkte att jag skulle få lite ordning på det där med bloggande nu när jag har nät hemma och en fungerande dator. Men jag måste ha vatt väldigt hungrig när jag var sjuk för jag hade gnagt av min elkabel till datorn, eller så hade ngn annan gjort det. Hur som så hade den gått av och jag började min jakt efter att hitta en kabel igen. för utan kabel fungerar ju tyvärr inte burken. Å att låna ngn annans å ladda min burk hade vatt meningslöst då batteriet dör direkt. Så jag letade och letade och tillslut fann jag en. (en nackdel med att ha en gammal dator) var o köpte den och NU ska det väl bli ordning på bloggandet, men jag törs inte lova för mycket. Finns ju så mycket annat att ägna tiden åt.
Men det känns iallafall just nu som att jag återkommit från de döda.

Under tiden som min dator varit nere så har jag vatt hos tomten igen. Fick lite svar på en del tester jag gjort. Bland annat WAIS 3 (eller vad d nu hette) ett smarthets test som var det jag var mest orolig för då det inte kändes som att jag presterade sådär jätte bra. Men jag var visst iallafall lite smartare än genomsnittet. Så då fick jag det iaf bekräftat att jag inte vill byta kön för att jag är dum i huvudet. Vilket det kännts som att alla tror.
Nä jag är SMART- ursäkta men jag är så van vid att folk säger att jag är dum i huvudet så jag måste smaka på ordet och njuta riktigt länge av det.

Ett annat test visade ett jag var akut borderline, log lite och undrade hur 17 de fick fram det. Jag anser inte att det stämmer, menmen.
Ytterligare ett test visade tydligen att jag var dement.
Sedan var tiden slut. så resten av mina skumma diagnoser får jag väl reda på nästa gång. Men tomten antydde även att jag verkade vara lite schitzo.
ska bli riktigt kul att se vart det här kommer hamna. Han kanske inte ens törs släppa in mig nästa gång *skrattar*

Egentligen är det tragiskt på samma gång, det är HAN som har makten att skicka mig till utredare eller inte. Vad kommer hända om han inte gör det? Kommer jag att orka fortsätta kämpa för det jag anser vara rätt eller kommer jag hoppa framför tåget för att jag inte längre ser ngn mening med allting?
När jag tog kontakt med vården i våras var det för att det var den enda utväg jag kunde se, men all denna ovisshet och väntan bryter sakta ner mig. Att inte bli trodd, att inte bli accepterad. Att varje dag vakna o VETA vem man är för att sedan när man går utanför dörren förväntas vara ngn annan. Ngn som egentligen aldrig funnits, men ändå är mera verklig än den jag vet att jag är. Att behöva höra varje dag Hon pronomet och det fula tjejnamnet som inte längre är jag. Att hur hårt jag än lindar brösten och hur stora skjortor jag än har på mig så syns de och avslöjar mig.
Är sjukt trött på att gå omkring i tält till kläder. Köpte en snygg stickad tröja häromdagen, men jag kommer aldrig kunna använda den bland folk pga att den verkligen visar mina bröst hur jag än gör. så den får jag ha under jackan eller ngt.
Så SJUKT trött på det.
allt jag vill är ju att ha ett plattbröst, ska det vara så svårt att fixa.
sorry, men mina bröst irriterar mig verkligen just nu.
och jag är bröstfixerad, kollar på tjejer o killars bröst så fort jag ser ngn. framför allt feta killar, för det är dem jag måste försöka efterlikna.
får välan ta och skaffa en kudde nu så magen kommer ut. kan jag inte ta bort det ena så får jag väl lägga till det andra.

Nu ska jag ta min hoj och sticka till motionsspåret och gå ett par varv och köra lite på friluftsgymmet som de byggt upp där. För jag lär knappast må bättre av att sitta vid burken hela dagen. Dessutom har jag hört att ju mer man tränar innan dessto bättre kommer allting att gå sedan. wish me luck!!!

5:e mötet med tomten

Nu har jag träffat den däringa tomtegubben minst 5 ggr. Å jag blir inte klok på han.
test på test på test.
Idag frågade jag återigen hur länge han vill träffa mig
Minst ett halvår till innan han remitterar mig vidare till utredare. Varför frågade jag då, hans svar var att han var tvungen att själv vara säker på att jag är det så han inte skriver en remiss i onödan.
Gah... inte skriver en remiss i onödan, vad skulle kunna hända lixom.
utredaren konstaterar att jag inte är TS, sooo...
Han konstaterade åxå att jag snackade om det här med könsbyte som att det var ngt vanligt förekommande. Och det var det ju inte! Jag sa att det beror väl på i vilka kretsar man umgås. Varpå jag fick slängt i nyllet att transvestiter söker sig till varandra för det sexuella, en transexuell gör inte det, allt de vill är att passa in.
Om man träffar En eller så för att inte känna sig ensam är väl okej, men chansen att jag skulle träffa ngn annan transexuell var ju typ lika med noll. och jag började fundera på i vilket århundrade han levde. För 30 år sedan hade nog chansen varit = noll.
Men idag med internet å allting kan man ju hitta precis vilken kategori som helst och även träfafs IRL utan några större problem.
Nu har jag ju dock inte träffat ngn IRL ännu, dock hänger jag ju väldigt mycket på Q, och där träffar jag såna som jag. Är det fel alltså? Borde jag istället gräva in mig i en bubbla och må dåligt?
Tiderna förändras juhe.

dessutom hade han mage att påstå att jag inte var transexuell eftersom jag kom på det så sent som för 2-3 år sedan. Påpekade att det fanns 50+ som genom gått transitationen för att de kommit på då att de var TS.
Då är de inte TS utan ngt annat.
För TS ger sig ALLTID uttryck tidigt.

GAhh...

Får man strypa folk? för just nu har jag God lust till det.


Åkte Till norrköping ikväll och tänkte att jag skulle gå på Seaside café för att försöka riva några av barriärerna jag byggt genom åren.
Gick dit glad i hågen men när jag kom ner till hamnen kom harkranken och hälsade på och jag vände och gick därifrån. Jag tordes inte gå in, det var 3:e gången nu det händer. Ibalnd blir jag bara SÅÅÅÅÅ trött på mig själv
*suck*
Samtidigt gav det där mig verkligen en förståelse för dessa människor som söker sig till kyrkan och aldrig tar klivet in över tröskeln. Det är ett sjukt stort steg egentligen.