Står på jobbet som vanligt med ryggen mot dörren. Hör att någon säger pew å sedan en fråga. Jag reagerar inte, tänker... "Vaddå pew?, vi har ingen här som heter så." Sedan som en blixt kom det, Men jösses han pratar ju med mig!!!
Vänder mig skrattande om å säger till han att det är okej att han säger NNN Varpå han svarar, Jamen ja måste ju vänja mig att säga d om du nu ska bli kille. Ja kan ju inte säga NNN om du har skägg lixom d skulle bli fel varpå han skrattade åxå.
Just där jag just nu befinner mig så säger verkligen alla NNN o jag hade nästan börjat glömma pew (inte att de är vad ja vill bli, men att det är vad jag är?)
Och jag insåg att jag inte längre reagerar på att bli kallad Pew o d skrämde mig lite. Har åxå insett att det är en milsvidd skillnad att öppna ett meijl där det står pew eller att höra nån säga hej pew.
Varför är det så svårt att reagera på den jag vill vara, jag spritter ju till så fort nån säger mitt kvinnliga fula namn o lyssnar uppmärksamt (ibland) på det personen säger. Troligtvis har det med vana att göra, men hur länge ska det vara så att jag inte ser mig som pew o reagerar när det är precis den jag vill vara.
Och om jag reagerar, reagerar med ett generat fnitter...
hur normalt är det på en skala?
Jaja...d gir sig väl såsmånigom det åxå.
Längtar grymt mycket nu efter skägg...Så här lagom till sommaren då de flesta biokillar rakar av det för att d blir för varmt... JA ä visst inte redi nånstans längre.
Men framför allt börjar längtan efter ett plattbröst göra sig påmind för 15:e året i rad. Hatar verkligen sommaren då "alla" kan slänga av sig tröjorna o gå med bar överkropp. Min avundsjuka vet inga gränser...
Och det enda jag kan göra är att sucka åt eländet o hoppas att jag överlever till hösten då saker inte blir fullt så jobbiga. (folk är iallafall mera påklädda då.)
För såhär års är d som jobbigast att vara jag, o d har det vatt sen ja va 7 år o mamma första gången verkligen tvingade mig att ta på mig den där eländiga toppen/baddräkten. Innan sprang ja ju i bara shorts...
Och det ä den känslan ja saknar mest *suckar djupt*
Hatar den dagen de "tvingade" mig att börja passa in i mallen som kvinna.
hatar alla som i alla år kallat mig den "fula tjejen". Hatar alla som vägrat se att jag inte velat ha de där klänningarna på mig, Att Bh inte är "jag"...
Ja listan av hat kan nog göras hur lång som helst idag för just nu är jag sur på den uppfostran ja fått. Visste ju från början att det var åt skogen, ändå skulle jag in i mallen till vilket pris som helst.
PÅ vägen tappade jag både bort mig själv och min identitet, all självkänsla...
Nu när jag återfunnit mig själv måste jag ägna minsrt 3-4år åt att övertyga alla andra om att så här är det! HATAR Det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kan inte komma på ett bra alt till att få platt bröst. Linda och sånt..vilket slitgöra. Och varmt. Det är ju inte kul kanske men..tills du får den op du vill ha så kanske åtminstone en bröstförminskning kan va till hjälp! Du hänvisar bara till fakta OCH att du har problem med rygg (överdriv!)etc. Borde inte va nåt problem om man har fysiska besvär av dom.
I övrigt så kan jag bara ge dig en eloge...du skriver jättebra.och engagerande. Nu har jag lite mer inblick i hur det är att vara TS, tack. Låter jäkligt tufft..om du ursäktar språket. Ros och inget ris till dig Pew /babbi
Tack för rosen!
tufft! D kan du ge dig på, inget jag önskar mina värsta fiender äns... eller åxå är d precis d ja gör? Kul att ja kunnat "upplysa" dig.
Kram Pew
intressanta tankar som vanligt :)
ja visst är det skillnad på att folk skriver ens namn och säger det. har precis kommit ut på jobbet och folk anstränger sig för att säga rätt. det känns konstigt, inte som jag - fast det är jag... vanesak förmodligen. men knepigt att va han med rätt namn i fel kropp. det blir så uppenbart fel då.
Skicka en kommentar