ett nederlag å en framgång

Satt på tåget häromdagen å var riktigt trött, å tänkte att jag har ju passerat jämt annars när jag åkt tåg så jag orkade inte riktigt bry mig om hur jag såg ut eller satt, så jag satt där å käkade lite å då hörde jag en liten tjej på andra sidan gången som sa "mamma den där tjejen har någonting som hon tuggar på...
Jag bidde lite missmodig faktikst å började plötsligt tänka väldigt mycket på hur jag satt o beteddde mig.
Jag satte mig å sov efter att ha plöjt igenom 3 noveller på datorn, då hör jag henne säga igen "mamma den där tjeje är trött å har somnat" hade lust att rätta det lilla barnet å säga att jag var kille, men jag var för trött---- Å kan man egentligen lägga sig i vad andra säger när det inte är meningen att man ska höra det?

Sedan var det dax att åka gotlandsfärjan med morsan o farsan... de har lite svårt för det där med mitt namnbyte å säger fortfarnde NNN, å dessutom "min älskade lilla dotter" jag tror att de bara ser det här som en revolt, men det går ju så mycket djupare...*suck*
MEN när jag nu var där på båten så bidde ja ju pissenödig naturligtvis...Hitintills så har jag klarat mig från att behöva välja. Det har varit antingen HWC eller MixWC, men så går jag å står plötsligt framför dörren med damen i kjol, tar handen på handtaget å känner bara ... VARFÖR ska jag in DÄR? Nä nä nä du ska inte gå "the easy way" dessutom ser du inte direkt ut som en tjej idag så...
Letar reda på dörren med mannen istället. Och känner paniken komma, nervositeten å jag funderar på om jag bara ska shita i det... men tar mig i kragen å tänker att OM jag nu ska bli man så kan jag ju inte hålla på å lacka ur för att gå på toa heller. så jag går in å pustar ut djupt när jag sedan satt mig. Går ut å tvättar händerna å när jag stängt toadörren bakom mig å stod i korridoren igen så kändes det så skönt över att jag hade klarat det. Kändes som... äh jag vet inte... men jag tror att ni andra som är TS förstår känslan...
Ni andra... jag kan inte få er att förstå så shit i det...

För min eller DIN skull

Idag funderar jag lite kring hur andra kanske tar det här med att ja byter kön "bara så där".
frågan kom upp på ett comunity ja är med i hur andra tacklar det och vad det finns för hjälp för dem. personen i fråga tyckte att de var lite för mycket ur den TS's perspektiv, men dåligt hur det påverkar ex familjen.
Jag har verkligen försökt sätta mig in i hur det är att nån kommer till mig å säger att den är TS hur jag lixom skulle reagera (om ja inte var det själv)Tycker det är jättesvårt att sätta sig in i.
Jag tar så för givet att alla ska förstå mig å den smärta ja går igenom, jag har nog inte riktigt tänkt på den smärta jag orsakar alla i min omgivning å vilken chock det måste bli.
Har inte tänkt på det psykiskt svåra det måste vara för ex morsan att "plötsligt få en son till"

Hur kan jag hjälpa dem?
Jag är dålig på att snacka om känslor å vad jag egentligen tänker å känner.
Jag är dålig på att förklara va hela den här Ts grejen egentligen handlar om.
Och allra sämst är jag på att förstå hur det är för dem.

Vad känner de?
Är ja numera ett ufo?
eller är det de som är ett ufo.
en god vän sa häromdan.
"NNN Du är inte Klok!
D är äckligt fattar du det!
Jag skulle ALDRIG kunna göra om mig från kvinna, d är perverst å tänka så. Okej att ja inte gillar min kropp, ja menar vem gör det.... men att göra om den till en killes. D ä fel och perverst"
Och kanske att hon har rätt, jag är bara så faccinerad över alla som "vet" o känner sig hemma från början... Ja tycker det är skumt... ja förväntar mig ju nästan att alla ska vara som jag å fundera å ha görmycket ångest över vad de är egentligen. Å i vilken mall de ska in.

om jag lyssnade på alla mina vänner så skulle jag lägga ner hela projektet att bli kille, för enligt dem så är jag ju tjej så det bara skriker om det, är ju lixom bara att kolla på min kropp.
Om jag ska lyssna på mig själv så borde jag tagit beslutet tidigare.
Känner mig så fruktansvärt malplacerad! Känner mig så fel och har ju alltid gjort det. Känner att jag inte vet hur länge till jag skulle palla att försöka vara tjej.
Så jag har insett att den enda som kan ta ett beslut om detta är jag. Och jag gör det INTE för DIN skull utan för att jag ska få må bra.