Under??!!??

För ca 2 veckor sedan ringde jag till psykmottagningen. Och när jag ringde upp dem i förra veckan för att kolla vad de sa så skulle jag ringa nu idag. Jag förväntade mig inte att få komma till dem, min erfarenhet av psykvården är att det är LÅÅÅNGA köer och LÅÅÅNG väntan. Men hur som helst så fick jag ett brev idag innan jag hann ringa om att jag ska dit på fredag. Satte i halsen! vad är det här. Jag har en tid bara 2 veckor efter att jag första gången tog kontakt med dem.
Det måste ha blivit något fel, eller åxå inte.
Innan när jag sökt har det varit för att jag varit deprimerad och även ibland hamnat på sjukan av överdoser som ett resultat av självmordsförsök.
Nu sa jag vad jag antog vara min diagnos "transexuell" och de tog sig an mig, kanske för att det är så välkänt att TS personer faktiskt tar sitt liv. Hörde siffran 20% någonstans av alla som är TS tar sitt eget liv.
Det är skrämmande statistik. Och jag har ju själv gjort flera försök så jag vet.
Samtidigt sedan jag började leva som kille på Nätet och även till viss del i vardagslivet så har jag aldrig mått så bra som jag gör nu.
Dessvärre förstår inte morsan det så när jag just nu bor hemma hos henne igen så är det bara att svälja sig själv och gå in i rollen som pojkflicka igen. *suck*
Jag pallar det inte, pallar inte med den här självförnekelsen längre jag har levt i den i 20 år. Nu vill jag bara vara den jag vet att jag är.