Idag funderar jag lite kring hur andra kanske tar det här med att ja byter kön "bara så där".
frågan kom upp på ett comunity ja är med i hur andra tacklar det och vad det finns för hjälp för dem. personen i fråga tyckte att de var lite för mycket ur den TS's perspektiv, men dåligt hur det påverkar ex familjen.
Jag har verkligen försökt sätta mig in i hur det är att nån kommer till mig å säger att den är TS hur jag lixom skulle reagera (om ja inte var det själv)Tycker det är jättesvårt att sätta sig in i.
Jag tar så för givet att alla ska förstå mig å den smärta ja går igenom, jag har nog inte riktigt tänkt på den smärta jag orsakar alla i min omgivning å vilken chock det måste bli.
Har inte tänkt på det psykiskt svåra det måste vara för ex morsan att "plötsligt få en son till"
Hur kan jag hjälpa dem?
Jag är dålig på att snacka om känslor å vad jag egentligen tänker å känner.
Jag är dålig på att förklara va hela den här Ts grejen egentligen handlar om.
Och allra sämst är jag på att förstå hur det är för dem.
Vad känner de?
Är ja numera ett ufo?
eller är det de som är ett ufo.
en god vän sa häromdan.
"NNN Du är inte Klok!
D är äckligt fattar du det!
Jag skulle ALDRIG kunna göra om mig från kvinna, d är perverst å tänka så. Okej att ja inte gillar min kropp, ja menar vem gör det.... men att göra om den till en killes. D ä fel och perverst"
Och kanske att hon har rätt, jag är bara så faccinerad över alla som "vet" o känner sig hemma från början... Ja tycker det är skumt... ja förväntar mig ju nästan att alla ska vara som jag å fundera å ha görmycket ångest över vad de är egentligen. Å i vilken mall de ska in.
om jag lyssnade på alla mina vänner så skulle jag lägga ner hela projektet att bli kille, för enligt dem så är jag ju tjej så det bara skriker om det, är ju lixom bara att kolla på min kropp.
Om jag ska lyssna på mig själv så borde jag tagit beslutet tidigare.
Känner mig så fruktansvärt malplacerad! Känner mig så fel och har ju alltid gjort det. Känner att jag inte vet hur länge till jag skulle palla att försöka vara tjej.
Så jag har insett att den enda som kan ta ett beslut om detta är jag. Och jag gör det INTE för DIN skull utan för att jag ska få må bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det er riktig. Du kan ikke leve livet ditt for at alle andre skal bli fornøyd og slippe svårigheter. Syns du burde skaffe deg nye venner ;)
Du är vuxen så det är din ensak. Klart att din familj påverkas men det ger med sig med tiden...när dom ser att du mår bra efter att du väl gjort bytet så mår dom oxå bra. Det tar tid att vänja sig bara, och det måste man acceptera.
Du kanske hjälper dom bäst genom dina handlingar OCH att motbevisa..att du mår bättre på alla sätt som kille än som tjej.
Klart du inte förstår hur det är för dom. Hur ska du kunna göra det?
Lika lite som dom förstår dig. Kanske kommer ingen av dom att förstå men jag tror att dom kommer att acceptera så småningom. Om inte annat så för att dom älskar dig!
Du mår nog inte riktigt bra förrän du är framme vid ditt slutmål och sen kan sluta med att känna tvånget att iderligen gå i självförsvar för vad du upplever.
Jag hoppas att du snart kommer dit.
Kram från babbi
Sen måste jag säga att jag inte håller med om att hela du skriker kvinna. Dina meloner kanske, men inte hela du.
Riktiga vänner vill att man ska må så bra som möjligt ;)
Skicka en kommentar